I haven't told you yet, but I'm going to be with you
The year it all will happen
It's finally here, I have been waiting
all my life
So put on your coat, it's
Time to go, it's time
For take-off
I think I can say without a doubt
This year is mine
Jaha. Snart är det nytt år. Jag undrar om något blir annorlunda. Säkert kommer mycket att förändras, man utvecklas ju med tiden (förhoppningsvis). I alla fall fyller jag 18 det här året. Det blir ju spännande. Kan gå ut på krogen och bjuda ut mig på köttmarknaden. Hurra vad roligt.
Det är så tacksamt att driva med mig, för jag tar åt mig. Och det är ju ett enastående roligt skämt att låtsas att det skulle gå att vilja ta på mig. Ha ha, åh vad jag vill ha lilla Anna, liksom. Jag fattar skämtet. En del av mig tycker faktiskt att det är roligt. Jag ser det hela utifrån och skrattar åt mig själv. Men en del av mig går sönder litegrann för att jag anar att det är den enda kroppskontakt bortsett från vänskapskramar jag kommer att få.
Jag vet att det antagligen inte är så. Skulle någon av mina vänner säga att de trodde det om sig själva skulle jag säga emot och tro på det, för jag kan inte tänka mig att så underbara människor aldrig kommer att hitta någon. Och jag vet att de tror det samma om mig, så varför tror jag inte det om mig själv? I huvudet och rent logiskt tror jag inte på det, men det känns så. Och känslan är starkare än förnuftet.
Det ska kanske bli skönt att åka hem. Jag vill bort från mig själv. Problemet är att sig själv har man alltid med sig, och "här" är alltid där man är. Och min häst är min själsfrände och han gör mig så lycklig.
Men nu ska jag sluta gnälla i min blogg som inte skulle vara någon gnäll-blogg.
Hejhejhej då.
Vi tänker läskigt likadant ibland, vet du. Jag tänkte att inte en jävel någonsin skulle vilja ta på mig, men det ville visst några. Dock så funkade det inte att söka sig "vem som helst" för att tro på orden de säger. "Du är vacker" sagt ur en mun jag inte litar fullt ut på, betyder föga. "Du är vacker" sagt ur DEN munnen förändrar allt. (Tills det tar slut, då hamnar i alla fall jag tillbaka på ruta ett igen.) Men för att försöka få fram min poäng då; För att tro på det där, att man duger, att man är bra nog, att man inte är så hemsk som man tror, så behöver man ibland höra det ifrån någon annan innan man kan låta själv tro på det. Bekräftelseprincipen! Den dag man slutligen kan bekräfta sig själv, har man lyckats. Se på Zlatan, maken till självgodare människa har inte funnits i Sverige - och han kom till toppen för att han tror på sig själv.
