Om jag snubblat efter vägen...

Idag red vi ut allihop tillsammans. Jag red på min häst, det var mys och jag var lycklig. Då kände jag att det kanske är värt det. Allt som hänt i mitt liv har lett mig hit, är inte det bra då? Något bra har kommit av allt som tycks meningslöst. Det kanske var värt alla ångestattacker, alla sår utanpå och inuti och alla gånger i skolan jag grät bort sminket på första rasten. För jag har ändå tagit mig till det här stället i mitt liv, och det är så bra.

För ett par år sedan kände jag samma sak. Det var när jag och Matilda såg Lisa Ekdahl på Trädgården i Göteborg. Jag stod och var sådär konsertlycklig, och så kommer raderna "men allt som skett har lett mig hit". Jag kände bara "ja, så är det!". Och idag kom det tillbaka till mig. Jag har vänner och en underbar häst, jag är omtyckt och behövd och jag tycker om, så fruktansvärt mycket. Och vad är det man säger, all you need is love?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0