Annas blogg

Du säger att du tänker på mig ibland. Du pratar om att bära mig. Jag tänker "ja, snälla, bär mig, jag kan inte gå själv". Men dina ord bäddar in sig i mig och ger mig kraft att hålla mig upprätt. Ibland behövs det ingen verkstad, ibland räcker snacket nog långt.

Jag vet att det är destruktivt att vara beroende av andra. Man dör ändå ensam, så jag säger inte "utan er hade jag inte klarat mig". (Jag bara tänker det lite, hela tiden). Vi kan säga att ni förgyller min tillvaro. Lyser upp den. Petar in lite tyck-om i mitt liv. Men det är inget viktigt, det är bara trevligt, jag är inte beroende, nej nej. Jag bara dör lite inombords utan er.