I'm glad I didn't die before I met you
Jag har just läst igenom mina senaste kommentarer och har tårar i ögonen. Jag är väldigt, väldigt, extremt tacksam att alla är så himla snälla och omtänksamma och underbara! Det blir lättare med allt. NI ÄR BÄST!
Kort rapport om dryckesläget: Öl hälls ner i jämna strömmar, dock ingen fylla vilket jag är tacksam över. Och idag uppstod en knepig situation när jag var kissnödig, så pappa beställde en drink på ett ställe för att jag skulle kunna använda deras toalett. Jag höll på att sprängas, vad skulle jag göra? Detta känns dock lite fel.
Jag vet inte om jag ska låta det bero nu, så länge han håller sig okej nykter. Om det nu är så som jag oroar mig för att det är, att han verkliegn är beroende, så blir det kanske bara värre om jag tar upp det igen och gör honom upprörd. Jag avvaktar.
Köpte ett telefonkort och pengar till det och ringde till Dille igår! Det var så skönt att höra "en vänlig röst" igen. Men pappa satt bredvid så jag kunde inte fördjupa mig i hur det är här. Och pengarna tog slut precis när jag höll på att prata med Tamme. Jag hade lagt in 300 baht, 60 svenska kronor, och de tog slut på 14 minuter. Det var det värt. Jag var alldeles lycklig och lättad efteråt. Det kändes som en försäkring om att en annan värld, min värld, fanns kvar. Det låter antagligen extremt töntigt men jag kände så.
Semestern. Måste rapportera lite normala turistsaker nu känner jag. Jag tar det lugnt med solningen, smörjer in mig och sådär, dessutom håller jag mig undan ganska mycket. Känner mig inte sugen på att vara halvnaken bland en massa människor. Dock var vi på stranden igår och jag solade lite. Fruktansvärt varmt och svettigt. En fördel med värmen är dock att huden blir mindre torr.
Jag har shoppat lite också. Kläder till mig själv och något till mina hästvakter. Det är väldigt billigt här, idag köpte jag till exempel två t-shirts för 250 baht, 50 svenska kronor.
På det hela taget står jag ut känns det som just nu. Det kanske blir bättre allt eftersom dagarna går, vem vet? Man kan ju hoppas.
Pussa varandra från mig, dillebarn. Poke.
Kort rapport om dryckesläget: Öl hälls ner i jämna strömmar, dock ingen fylla vilket jag är tacksam över. Och idag uppstod en knepig situation när jag var kissnödig, så pappa beställde en drink på ett ställe för att jag skulle kunna använda deras toalett. Jag höll på att sprängas, vad skulle jag göra? Detta känns dock lite fel.
Jag vet inte om jag ska låta det bero nu, så länge han håller sig okej nykter. Om det nu är så som jag oroar mig för att det är, att han verkliegn är beroende, så blir det kanske bara värre om jag tar upp det igen och gör honom upprörd. Jag avvaktar.
Köpte ett telefonkort och pengar till det och ringde till Dille igår! Det var så skönt att höra "en vänlig röst" igen. Men pappa satt bredvid så jag kunde inte fördjupa mig i hur det är här. Och pengarna tog slut precis när jag höll på att prata med Tamme. Jag hade lagt in 300 baht, 60 svenska kronor, och de tog slut på 14 minuter. Det var det värt. Jag var alldeles lycklig och lättad efteråt. Det kändes som en försäkring om att en annan värld, min värld, fanns kvar. Det låter antagligen extremt töntigt men jag kände så.
Semestern. Måste rapportera lite normala turistsaker nu känner jag. Jag tar det lugnt med solningen, smörjer in mig och sådär, dessutom håller jag mig undan ganska mycket. Känner mig inte sugen på att vara halvnaken bland en massa människor. Dock var vi på stranden igår och jag solade lite. Fruktansvärt varmt och svettigt. En fördel med värmen är dock att huden blir mindre torr.
Jag har shoppat lite också. Kläder till mig själv och något till mina hästvakter. Det är väldigt billigt här, idag köpte jag till exempel två t-shirts för 250 baht, 50 svenska kronor.
På det hela taget står jag ut känns det som just nu. Det kanske blir bättre allt eftersom dagarna går, vem vet? Man kan ju hoppas.
Pussa varandra från mig, dillebarn. Poke.
Kommentarer
Postat av: Lisa
Hej vännen. Har inte läst ngt förrens nu. Fy, jag får tårar i ögonen när jag läser det du har skrivit och vill bara krama om dig! Jag har ingen aning om vad jag ska säga till dig för att du ska må bättre. Men det är inte så länge kvar, du får komma hem snart! Du är vacker och underbar och jag älskar dig. Snälla, tro mig.
Postat av: Cami
Oh Äna, du kan konsten att göra det bästa av situationen och det har du nytta av.
Postat av: Cami
Och förresten saknar jag dig alldeles förskräckligt mycket! Jag är kanske inget fullvärdigt Dillebarn än, jag har inte känt dig lika länge som alla andra och jag har inte gått igenom samma saker som ni har gjort, men jag vill ändå att du ska förstå att jag har kommit att tycka väldigt mycket om dig.
Trackback
