Feel the earth beneath my feet, if I only could
Vilken jävla soppa.
Allt är en massa kaos
.
Jag vill vifta med mitt trollspö och ordna allt. Strö lite glittrigt lyckopulver.
Tyvärr äger jag inget trollspö, och there is no such thing as lyckopulver.
Det som finns är vågar, måttband, en sjuhelvetes massa kondomer, onyttig mat, rakhyvlar, delade sängar, smala skådisar, sexböcker, tysta tankar, uttalade tankar, mindervärdeskomplex, självhat, ensamhet, tvåsamhet, röra, oröra, illamående, frågetecken och ångest. Ångest har vi allihopa, allihopa, allihopa...
Jag vill fixa allt!
Jag orkar
Jag måste orka. Det finns få saker man verkligen, verkligen måste och en av dem är att ta hand om sina vänner när de mår dåligt. Det är nödvändigt. Bara det att en röst säger till mig "ta det lugnt, Anna, du kan inte rädda alla, tänk lite på dig själv" och en annan (mer högljudd) säger "men Anna, du måste faktiskt tänka lite på dina vänner, du kan inte bara tänka på dig själv och tro att allt ska lösa sig!". Vad i helvete. Jag är en enda stor motsägelse.
Och på nytt längtar jag. Men jag vet att det jag längtar efter kommer att ge mig mer ångest, och ånger. Så I don't do it, för jag har lärt mig. Jag är en stor flicka nu. Jag mår bra. Jag gör inte dumma saker. Längre.
Nu har jag lite prestationsångest för att jag inte skriver insiktsfulla blogginlägg utan bara gnäller. Hejdå.
You can't keep a secret
but you keep a diary anyway
Anna, det är alltid viktigast att ta hand och rädda sig själv.
ex, om du skulle sitta i en båt som sjönk med en vän och vännen kan inte hjälpa sig själv. Om du börjar hjälpa den, hinner du själv sjunka och inte komma upp igen, och det är inte ens säkert att du han rädda vännen på kuppen.
eh, du kanske fattar poängen?
Tycker så mycket om dig anna!
Anna Anna Anna.
Om jag kunde skulle jag skrika åt den högljudda rösten att hålla käften, för du kommer i första hand alltid, alltid, alltid.
Fan, du är värd så mycket och jag skulle vilja ge dig överflöd av lycka på något sätt (fast det är inte heller bra, lagom med lycka sak det vara - men du förstår...), fast jag vet att jag inte kan det. Men jag vill.
Du är ju värd det.
Vet du?
Du kan få en värdecheck på att du alltid får prata med mig om vadsomhelst och att du får ringa mig precis vilken tidpunkt på dygnet, och om du skulle få för mycket längtan efter you know what, så får du klänga på mig hur mycket du vill och kramas och slå eller vad som helst, bara du inte gör det du längtar efter.
Så, det var värdechecken. Undertecknad: av mig.
Den kanske inte bringa dig lycka, men den kanske kan ge dig en gnutta hjälp/avlastning/trygghet. Eller något.
Puss
