Annas blogg

Varför?
Varför påminner allting mig om honom och den där helgen?
Varför kan jag inte sluta ångra allt jag inte sa och gjorde?
Varför kan jag inte bara släppa det?
Varför är jag så lätt att påverka?

Vem som helst som är lite snäll och jag blir alldeles nere.
Helvete. Kan man säga. Minst sagt.

Men idag sade Millan att hon trodde att vi skulle ses igen. För att det inte var avslutat. För allt här i livet måste ju sluta på något bra sätt och vara ordnat. Fint och bra och, fan heller! Jag har fuckat upp det så jävla mycket, om han nu ens tyckte om mig någon gång. Jag hatar hur jag beter mig. Fan.
Det känns bara så sorgligt att tänka på att vi aldrig kommer att ses igen. Det gick så lätt att prata med honom, och han verkade faktiskt acceptera mig trots min konstiga ångest och var så himla snäll. Men jag hade väl fel. Eller så gjorde jag fel när jag väl kom hem, hörde av mig för mycket och fan, varför gräver jag ner mig i det här?

Det här med att tycka om folk, jag tycker inte om det.