"Det kallas tvivel" har någon listig jävel sagt
Lars Winnerbäck. Lasse. All denna eufori, alla dessa konserter, allt nötande av varenda låt, alla citat klottrade i hela min högstadieskola. Min Lasse.
Som allting gör svalnade min Winnerbäck-hysteri av med åren. I höstas var jag på min tionde konsert och kände lite att jag var färdig. Det kändes inte som att Lasse hade mer att ge mig. Men så igår spelas en ny låt på radion och jag känner igen hans röst. Lyssnar och känner lite av samma känsla som jag brukade få. Det fanns mer kvar! Jag har på något sätt fått tillbaka Winnerbäck.
Kanske att den tionde gången inte var den sista. Konsertkänslor igen i sommar vore helt underbart.
Det bästa med musik är att ingen eller inget kan ta ifrån en upplevelsen av den. Det som händer i dig finns där oavsett.
Nu börjar jag bli "blödig och sentimental" (utsliten ordföljd!), så jag slutar här. Vi ses i sommar.
Som allting gör svalnade min Winnerbäck-hysteri av med åren. I höstas var jag på min tionde konsert och kände lite att jag var färdig. Det kändes inte som att Lasse hade mer att ge mig. Men så igår spelas en ny låt på radion och jag känner igen hans röst. Lyssnar och känner lite av samma känsla som jag brukade få. Det fanns mer kvar! Jag har på något sätt fått tillbaka Winnerbäck.
Kanske att den tionde gången inte var den sista. Konsertkänslor igen i sommar vore helt underbart.
Det bästa med musik är att ingen eller inget kan ta ifrån en upplevelsen av den. Det som händer i dig finns där oavsett.
Nu börjar jag bli "blödig och sentimental" (utsliten ordföljd!), så jag slutar här. Vi ses i sommar.
Kommentarer
Trackback
