Annas blogg

Bland 90-talshitsen jag nostalgiar mig över återfinns Tomas Ledins smördrypande "En del av mitt hjärta".
När jag gick i femman tyckte jag att den var bra. Jag skötte en häst på ridskolan och cyklade till stallet varje dag för att gnugga på den med en borste.
Så en dag fick jag veta att ridskolan skulle byta ägare och min sköthäst skulle försvinna.

Jag fontängrät och kände det som om världen hade gått under. Då tänkte jag på "En del av mitt hjärta" som klockren. För jag trodde ju på allvar att en del av mitt hjärta alltid skulle slå för Sunny (hästen hette så) och att det fanns "känslor som aldrig tar slut".

Av någon anledning har jag inte trott det sedan dess. Det existerar inget alltid.