It's just like the movies

När jag åkte hemifrån igår hade roomie suttit vid datorn och skjutit zombies oavbrutet i ett och ett halvt dygn. Och så tyckte han att jag var nördig som skrev en filmrecension frivilligt!

Igår på filmklubben (alias Christoffers Peugar) såg vi det skummaste jag någonsin sett. Antagligen det skummaste jag kommer att få se också. Filmen hette Blecktrumman och handlade om en pojke som slutade växa när han var tre år. Kroppen alltså, som person växte han upp till en väldigt konstig människa. När han blev sexton blev han kär i en tjej. De åt pulver som verkade ha någon slags uppkåtande effekt. Sedan hade de sex. Med en treårings kropp? Say what?! Det var så nära laglig barnpornografi man kommer. Stackars barnskådisen som fick spela in sånt. Gosh.

De fiskade ål också. Med ett hästhuvud. Man fick se hur de drog ut ålar ut munnen på hästen och ungens mamma spydde en massa. De kom hem, lagade till ålen och mamman ville inte äta. Mannen som lagat till ålen började bråka, så hon satte sig och spelade piano medan hennes älskare (som var där hela tiden) stod bredvid och rökte. Till slut blev hon för upprörd, sprang in i sovrummet, slängde sig på sängen och grät. Då kom hennes älskare in, lade sig bredvid henne och, ja, körde in handen i henne. Bokstavligen. Hon slutade gråta. Sedan åt hon ålen. (Chandler Bing: Because sometimes, Phoebe, after you sleep with someone, you have to kill a fish.) 
Sedan åt hon hela, råa fiskar tills hon dog. Av en överdos fisk. Fisk! Say what?!

Världens skummaste film.

Nästa vecka ska vi se en ukrainsk (heter det så?) film. Jag kopplar bara till Vänner.
(Ross: Wanna go to the movies? They're showing a ucranian (stavning?) film at the [something].
Joey: Sure, I'll go see a normal person-movie with you.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0