Vad gör väl en liten meteorskur mot Voxpop? Det är väl inte så mycket va?



Vem här minns Voxpop? Handuppräckning? Jag vet i alla fall att jag gör det. Varje onsdag satte jag mig på golvet framför tv:n, eftersom jag inte fick det för mamma, och kollade på Voxpop, eftersom mamma inte gillade det heller. Såhär tio år senare säger jag bara - det är inte konstigt att min musiksmak såg ut som den gjorde då. Jag kan inte klandra mig själv för att jag inte lyssnade på Popsicle och Broder Daniel när min musikinspiration kom från Voxpop.

Låt oss ta en liten titt på artisterna i det här avsnittet. Först och främst är E-type gäst och betecknas som Sveriges technokung. Store tid. Och listan då. Popsie, någon som minns dem? Inte? Tur för er. Boyzone... Nittiotalet och pojkband är som bröd med smör. Det är allt jag har att säga. Och systrarna Graaf måste ha varit många unga killars första runkbilder. Jag vet att ännu yngre tjejer, i min ålder av mogna åtta år, hade dem som idoler. Skrämmande. Will Smith. Jag minns det som att jag gillade den där låten. Nu har jag svårt att förstå varför. Och Lok står fan inte alls när de andra faller! De som ville verka farliga sa att de gillade Lok. Lok var det farligaste som snälla Voxpop hade att erbjuda. Det bästa av allt är dock att man kan tävla om att få träffa Dr Bombay!

Programledaren Henrik Olsson är ett litet mirakel i sig. Han ser så mellanmjölkigt trevlig ut att man bara måste tycka om hans hårgeléiga uppenbarelse. Han utnämner Voxpop till vår lilla tröst. Han berättar att det inte "strömmat in musikvideor till postlådan". Postlådan! Hans konstpauser mitt i meningar och varierande taltempo är också värda att nämnas. Dessutom är polotröja ett underskattat klädesplagg.

Det här med språk är ett pinsamt kapitel. Dels var det alltid någon stackars engelsktalande popstjärna som skulle få fram "det är do shom bestämmehr huor listan i Voxshpop ska se ut, ring och rhosta", och dels uppmanar käcke Henrik oss att "sheck out and call".

En annan sak jag verkligen inte fattar dealen med är tjejen som är där som något slags tillbehör. Henriks accessoar med stora tuttar. Vad fyllde hon för funktion i sammanhanget? Är det tänkt att man ska få någon slags illusion av att allt är väldigt casual i studion, att Henrik hänger där jämt, att han ofta står där och snackar med kompisar? Det fattar man till och med som åttaåring inte är så. De röda skärmarna med hål i och de rörliga olikfärgade ljusen är för psykadeliskt för att vara casual.

Det här var alltså mitt populärkulturkonsumerande anno 1998. Om man vill kan man säga att jag just dissat mitt åttaåriga jag. Men allvarligt talat, E-type? Tur att ens smak förfinats med åren. Det finns nackdelar med att ha många tv-kanaler, men när jag ser Voxpop nu känner jag starkt att fördelarna överväger. Att ha både ZTV och MTV och VH1 att välja på gör att det faktiskt finns en chans att det visas något bra nästan hela tiden. Tur är väl det, för jag älskar musikvideor. För att citera den där veckans Voxpopvinnare The Offspring: Give it to me baby, uh-uh uh-uh!

Kommentarer
Postat av: Petré

Haha. Voxpop <3

2009-01-03 @ 19:49:53
URL: http://ericcartman.blogg.se/
Postat av: carrie

och nu är det bara att vänta.



på voxpop-boxen.



(och på systrarna graafs comeback ??)

2009-01-03 @ 19:49:58
Postat av: Anki

haha, hand upp!



det är väldigt ofta som en lättklädd dam med stora bröst och stort hår får agera accocear (total black out, hur stavas det?! läskigt, har verkligen ingen aning!). det är kanske för att folk inte ska märka hur dåligt programmet egentlien är (eller för att få tittarna att stanna kvar efter boyzone).



Kul inlägg för övrigt! Du är grym!

2009-01-04 @ 23:37:43
URL: http://annjoh.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0