Ur arkivet.
Perfekt brösthöjd.
Dillebussen, som av allt att döma heter E14.
Kärlek är slemmigt.
Just det.
Det mytomspunna, hårspayade pepparkakshuset!
Ack, så ung, så borta. Jag ÄR aningens mental.
Konstiga Norrland.
Don't check me out, don't check me out, don't check me out
Idag fick jag mail från Emmabodafestivalen. De skrev att The Pains of Being Pure at Heart kommer dit. Då blev jag glad. Vad bra att jag blev deppig och impulsköpte en biljett där i december.
Att vara hemma på sol- och ätsemester har sina nackdelar i form av föräldratjat. Man hinner glömma hur drygt det är på bara ett par månader, och när man sedan utsätts för det igen sjunker man långt ner på vuxenpoängsskalan och gnäller "men jag skaaaa!" som värsta fjortonåringen. Men vadå. Att känna sig barnslig och omogen mot att få gratis mat (inklusive lyxen av ost) är ett rätt okej byte ändå.
Det är så mycket roligare att skriva när man inte behöver tänka saker som "okej, nu har jag en kvart på mig att slutföra recensionen innan min lektion i Historia börjar" eller "undrar om roomie hatar mig ifall jag ber att få låna hans dator så att jag inte överskrider deadline". Jag måste köpa en dator. Det går inte att föra en dräglig wannabe-frilansskribent-tillvaro utan en.
Apropå jag, mig och mitt så kanske jag kommenterar min ändrade förhållandestatus på facebook på något sätt snart. Eventuellt. Jag tänkte säga det till mamma när jag hoppar på tåget norrut igen. I'm such a drama queen.
Last night I dreamt that somebody loved me
Nu är jag hemma i Smålands djupa skogar, som min mamma säger är en så "vacker trakt". Jag tycker att det är en instängd trakt, men den blir kanske vackrare om man har bil och körkort. Hur som helst är det instängd jag vill vara just nu. PAUS-knappen är intryckt (och jag håller fingret hårt på den).
Nu finslipar jag en text. Sedan ska jag göra mat till mig själv och kolla på Bamse på video, tänkte jag.
Min mamma är så söt. Hon började grina när hon hämtade mig vid tåget i morse. Oj oj oj. Stackars mamma, jag åker väl hem för sällan. Hon berättade att mormor kommer upp till min student! Då blev jag lycklig. Hoppas bara jag lyckas ta studenten. Verkar lite fail-varning på det just nu.
Nu finslipar jag en text. Sedan ska jag göra mat till mig själv och kolla på Bamse på video, tänkte jag.
Min mamma är så söt. Hon började grina när hon hämtade mig vid tåget i morse. Oj oj oj. Stackars mamma, jag åker väl hem för sällan. Hon berättade att mormor kommer upp till min student! Då blev jag lycklig. Hoppas bara jag lyckas ta studenten. Verkar lite fail-varning på det just nu.
Jag suger och spyr. På riktigt.
Jag kanske borde bekymra mig över att jag tappar bloggkvalitet och bloggläsare varje dag (i synnerhet de som jag inte bloggar alls). Men det känns sekundärt i jämförelse med det faktum att min kropp kajkar ihop och strejkar. Jag har inte varit i skolan sedan förra tisdagen. Snart en vecka sedan, alltså.
Värst var det i fredags. Jag tog mig upp, mådde lite illa som vanligt men åt knäckebröd till frukost och tänkte inte mer på det. Fortsatte må illa men inte så att det inte gick att stå ut med. Hade bestämt fika med Anki senare, och behövde handla linjal till högskoleprovet, så jag åkte in till stan. Var lite stressad och tänkte att jag nog behövde äta något men hann inte innan jag skulle fika med Anki.
Jag hann köpa te och sätta mig. Sedan började jag må ännu sämre, typ put a gun to my head and paint the walls with my brains-dåligt, och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Jag brukar äta gurka när jag mår dåligt, så jag fick någon yr tanke om att jag skulle gå och köpa gurka. Alltså gick jag ut från Pause (ett ganska fint fik för övrigt, dit man itne går i mjukisbrallor direkt) och mot Domus.
Jag hann inte långt förrän jag insåg att det inte skulle fungera.
Då var jag bredvid en busshållplats. Framåt fanns massa människor och stadsbussar, bakåt var inget alternativ, till höger fanns en väg där det körde en massa bussar och till vänster låg en trappa upp mot busstorget. Jag valde trappan och hann halvvägs upp. Att spy är bland det absolut räddaste jag är för. Jag ville helst av allt dö just då. Näst helst av allt ville jag undvika att träffa mina skor eller mitt hår.
Sedan gick jag och köpte gurka. Försökte att inte trilla ihop i en skakande hög när jag stod i kassakön. Det lyckades. Gick tillbaka till stackars Anki på Pause. Lyckades dricka lite vatten innan jag gick på toa och hörde Per Gessles gnäll på tv:n inne på toan (som sagt, Pause är ganska flashigt). Sedan spydde jag i handfatet. Hör att någon rycker i dörren, men bryr mig inte om det, är ju ganska upptagen liksom. Så när jag är i slutet, och som värst ansatt av kramper och ångest och magsaft, öppnade någon dörren!
Har sällan känt mig så ynklig. På akuten sade de att jag skulle ringa Sjukvårdsupplysningen. På Sjukvårdsupplysningen sade de att jag skulle ringa Krokom. I Krokom sade de att jag skulle äta Omeprazol. Tack, men why don't you tell me something I don't know?
Okej, nu kan jag inte klandra er om ni slutar läsa min blogg, jag skriver trots allt om hur jag spyr. Men det är helt enkelt såpass traumatiskt att det behövs bearbetas i text. För övrigt gjorde det att jag inte var helt i form för högskoleprovet i lördags. Var nervös och yr och mådde illa och kunde inte koncentrera mig. Ack och ve.
Idag känner jag mest bara att det snurrar i min skalle och att jag vill åka hem eftersom jag ändå inte klarar av att ta mig till skolan när jag mår såhär sjukt jävla konstigt.
Nu skulle man lätt kunna tro att mitt liv suger. Men det gör det inte. En del av livet är nämligen ganska "låt mig komma in, jag vill bli din". Och det är ju inte helt fel.
Värst var det i fredags. Jag tog mig upp, mådde lite illa som vanligt men åt knäckebröd till frukost och tänkte inte mer på det. Fortsatte må illa men inte så att det inte gick att stå ut med. Hade bestämt fika med Anki senare, och behövde handla linjal till högskoleprovet, så jag åkte in till stan. Var lite stressad och tänkte att jag nog behövde äta något men hann inte innan jag skulle fika med Anki.
Jag hann köpa te och sätta mig. Sedan började jag må ännu sämre, typ put a gun to my head and paint the walls with my brains-dåligt, och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Jag brukar äta gurka när jag mår dåligt, så jag fick någon yr tanke om att jag skulle gå och köpa gurka. Alltså gick jag ut från Pause (ett ganska fint fik för övrigt, dit man itne går i mjukisbrallor direkt) och mot Domus.
Jag hann inte långt förrän jag insåg att det inte skulle fungera.
Då var jag bredvid en busshållplats. Framåt fanns massa människor och stadsbussar, bakåt var inget alternativ, till höger fanns en väg där det körde en massa bussar och till vänster låg en trappa upp mot busstorget. Jag valde trappan och hann halvvägs upp. Att spy är bland det absolut räddaste jag är för. Jag ville helst av allt dö just då. Näst helst av allt ville jag undvika att träffa mina skor eller mitt hår.
Sedan gick jag och köpte gurka. Försökte att inte trilla ihop i en skakande hög när jag stod i kassakön. Det lyckades. Gick tillbaka till stackars Anki på Pause. Lyckades dricka lite vatten innan jag gick på toa och hörde Per Gessles gnäll på tv:n inne på toan (som sagt, Pause är ganska flashigt). Sedan spydde jag i handfatet. Hör att någon rycker i dörren, men bryr mig inte om det, är ju ganska upptagen liksom. Så när jag är i slutet, och som värst ansatt av kramper och ångest och magsaft, öppnade någon dörren!
Har sällan känt mig så ynklig. På akuten sade de att jag skulle ringa Sjukvårdsupplysningen. På Sjukvårdsupplysningen sade de att jag skulle ringa Krokom. I Krokom sade de att jag skulle äta Omeprazol. Tack, men why don't you tell me something I don't know?
Okej, nu kan jag inte klandra er om ni slutar läsa min blogg, jag skriver trots allt om hur jag spyr. Men det är helt enkelt såpass traumatiskt att det behövs bearbetas i text. För övrigt gjorde det att jag inte var helt i form för högskoleprovet i lördags. Var nervös och yr och mådde illa och kunde inte koncentrera mig. Ack och ve.
Idag känner jag mest bara att det snurrar i min skalle och att jag vill åka hem eftersom jag ändå inte klarar av att ta mig till skolan när jag mår såhär sjukt jävla konstigt.
Nu skulle man lätt kunna tro att mitt liv suger. Men det gör det inte. En del av livet är nämligen ganska "låt mig komma in, jag vill bli din". Och det är ju inte helt fel.
Är inte för allt smör i Småland
Förlåt kära Drowners för att jag inte orkade anta utmaningen. Jag har i alla fall gjort framsteg inom Lyssna på Suede/Lyssna på Krunegård-dealen. I'll get back to you on that.
Det var mest bara det jag skulle säga. Egentligen.
Jag kanske åker till Småland nästa vecka. Om det går att ordna med skola och sådant. Skolan jag som det är nu inte kommer iväg till eftersom min kropp är helt anti allt. Dåligt. Jag vill hoppa på ett tåg söderut. När jag komit söderut vill jag sätta mig vid mammas dator och skriva alla grejer som flyger runt i huvudet. Kanske gå en eller annan promenad i vårsolen. Åka in till Gislaved och krama lite på Smålandsvännerna. Men framför allt ta det lugnt. Andas, vila, orka med.
Vi får se. Slutbetyg vs. dräglig hälsa. Vem vinner? Misa inte den spännande fortsättningen.
Det var mest bara det jag skulle säga. Egentligen.
Jag kanske åker till Småland nästa vecka. Om det går att ordna med skola och sådant. Skolan jag som det är nu inte kommer iväg till eftersom min kropp är helt anti allt. Dåligt. Jag vill hoppa på ett tåg söderut. När jag komit söderut vill jag sätta mig vid mammas dator och skriva alla grejer som flyger runt i huvudet. Kanske gå en eller annan promenad i vårsolen. Åka in till Gislaved och krama lite på Smålandsvännerna. Men framför allt ta det lugnt. Andas, vila, orka med.
Vi får se. Slutbetyg vs. dräglig hälsa. Vem vinner? Misa inte den spännande fortsättningen.
Don't look back into the sun
Å andra sidan är det faktiskt vår snart. Solen har börjat värma och smälta bort snödecimetrarna. I helgen såg man torr asfalt och flera grässtrån, till och med. Det har jag orkat notera, så uppenbarligen finns det hopp om livet.
I'm still way too tired for my own bed
Jag är så trött. All ork har försvunnit ur denna kropp. Jag vill göra allt, skriva bra inlämningsuppgifter i skolan, recensera de skivor jag har liggande, förbereda mig för högskoleprovet på lördag, skriva ner vissa bra meingar som blev till i mitt huvud idag på bussen, vara en rolig och bra vän som man inte tröttnar på, och vara framåt och påhittig och social och skapa nya arbetstillfällen och kontakter.
Men jag orkar ingenting av det här. Det enda jag duger till just nu är att bära pyjamasbrallor och äta choklad och gurka. Mitt huvud snurrar. Min mage låter mig inte vara lugn. Och jag är nervös. Jämt.
Man skulle vara kreativ och positiv och alla superlativ, men då blir man väl fiktiv på kuppen. Vilket säkert skulle vara ett underbart liv. Men det orkar jag inte fixa. Jag vill bara sova. Helst i hundra år. Livet blir säkert mer av en saga efter det.
Men jag orkar ingenting av det här. Det enda jag duger till just nu är att bära pyjamasbrallor och äta choklad och gurka. Mitt huvud snurrar. Min mage låter mig inte vara lugn. Och jag är nervös. Jämt.
Man skulle vara kreativ och positiv och alla superlativ, men då blir man väl fiktiv på kuppen. Vilket säkert skulle vara ett underbart liv. Men det orkar jag inte fixa. Jag vill bara sova. Helst i hundra år. Livet blir säkert mer av en saga efter det.
Jag bloggar inte, ändå finns jag.
Vi på Synchronised Sinking AB vill meddela att vi lever och har hälsan, vi har bara tagit en kortare paus i verksamheten. Livet kom emellan.
After a certain age, I think having a roommate is kind of pathe-
En rolig sak med att bo med en spelnörd är att man får säga saker som "sluta skjuta, vi måste åka till skolan".
En tråkig sak är när spelnörden i fråga äter makrill på burk och inte diskar burk och tallrik.
Fisk luktar.
En tråkig sak är när spelnörden i fråga äter makrill på burk och inte diskar burk och tallrik.
Fisk luktar.
I must be indie, I don't jump around when I go to shows
Att tycka om folk är så jävla lite indie. Jag menar, att bry sig om vad någon annan tycker om en är motsatsen till självständigt.
Med detta som grund vill jag döpa om min fear of commitment till I must be indie-komplex. Det klingar lite bättre i mina öron. Och så behöver det inte innehålla ordet commitment. För på det planet är jag som Chandler (även om jag annars är Phoebe). Jag citerar: "All of a sudden we were this couple, and this alarm started to go off in my head. You know - run for your life! Get out of the building!"
Men. Jag citerar vidare: "I want to go through the tunnel, to the other side!".
Och jag hoppar faktiskt visst runt när jag går på spelningar.
P.S. Låten hade inte så mycket med inlägget att göra. Den är bara väldigt älskvärd. När det gäller låtar har jag nästan inga problem med åtagande. Bara när det gäller pinsamma låtar. Som inte är indie... Eh. Glöm det. Lyssna på Thom och pojkarna istället. D.S.
Med detta som grund vill jag döpa om min fear of commitment till I must be indie-komplex. Det klingar lite bättre i mina öron. Och så behöver det inte innehålla ordet commitment. För på det planet är jag som Chandler (även om jag annars är Phoebe). Jag citerar: "All of a sudden we were this couple, and this alarm started to go off in my head. You know - run for your life! Get out of the building!"
Men. Jag citerar vidare: "I want to go through the tunnel, to the other side!".
Och jag hoppar faktiskt visst runt när jag går på spelningar.
P.S. Låten hade inte så mycket med inlägget att göra. Den är bara väldigt älskvärd. När det gäller låtar har jag nästan inga problem med åtagande. Bara när det gäller pinsamma låtar. Som inte är indie... Eh. Glöm det. Lyssna på Thom och pojkarna istället. D.S.
Bara för att jag sade att jag bloggar
Alltså, jag sitter i datasalen och msnar i godan ro och så kommer rektorn med ett studiebesök och frågar vad vi gör. Jag tänker snabbt "jag kan ju inte säga att jag bara hänger på msn, måste säga någonting bra, vad ska jag säga?". Så jag säger vad?
-Jag bloggar!
Nu måste jag alltså blogga. Rektorn svarade nämligen "jaha, då får jag läsa det ikväll!". Hon såg nöjd ut. Självklart, det skulle jag också vara om jag läste min blogg (Anna goes fejkad kaxighet).
Apropå fejkad kaxighet så verkar det som om jag inte behöver vara orolig för framtiden. Gary sade bara "javisst, hör av dig bara" när jag bad om en paus på 80 dagar. Musiklandet har jag inte fått svar från än. Men det verkar som att jag inte behöver begrava min karriär än på ett tag. Underbart.
Facebook har ändrat på sig. Statusraden har bytt identitet. Förut skulle man bara fortsätta på "Anna is". Nu däremot ska man besvara den jobbiga frågan "What's on your mind?". Jag känner inte att alla mina Facebookvänner (som i ärlighetens namn inte är så jävla många) behöver deta det. Varför skulle de då läsa min blogg, liksom?
Sådär. Ett inlägg, fix och färdigt. Åh vad livet är enkelt.
-Jag bloggar!
Nu måste jag alltså blogga. Rektorn svarade nämligen "jaha, då får jag läsa det ikväll!". Hon såg nöjd ut. Självklart, det skulle jag också vara om jag läste min blogg (Anna goes fejkad kaxighet).
Apropå fejkad kaxighet så verkar det som om jag inte behöver vara orolig för framtiden. Gary sade bara "javisst, hör av dig bara" när jag bad om en paus på 80 dagar. Musiklandet har jag inte fått svar från än. Men det verkar som att jag inte behöver begrava min karriär än på ett tag. Underbart.
Facebook har ändrat på sig. Statusraden har bytt identitet. Förut skulle man bara fortsätta på "Anna is". Nu däremot ska man besvara den jobbiga frågan "What's on your mind?". Jag känner inte att alla mina Facebookvänner (som i ärlighetens namn inte är så jävla många) behöver deta det. Varför skulle de då läsa min blogg, liksom?
Sådär. Ett inlägg, fix och färdigt. Åh vad livet är enkelt.
Någonting kallt mellan mig och Stockholm.
Cajsa.
Precis när jag skulle börja skriva det här sentimentala kommer sakna dig-inlägget så kommer Cajsa in i datasalen och sätter sig bakom mig. Man borde ju umgås de få timmar som är kvar, men... Dels vet jag inte vad jag ska säga, och dels är hon upptagen av andra och viktigare saker.
Cajsa. Du kom till Dille en bit in i terminen, men tog genast en självklar plats och knöt vänskapsband fortare än jag knyter mina Converse när jag har bråttom. Det var som om vi behövde dig, vi hade bara inte förstått det förrän du kom in i våra liv. Hur lite muffins och hallongrottor vi hade ätit utan dig! Hur lite vi hade vetat om lebbsex! Hur lite hade vi tänkt på miljön! Hur mycket mer ointressanta våra diskussioner hade varit.
Alla nätter vi skavde i samma säng och improviserade trygghet. Vi kunde hantera varandras ångest, men inte vår egen. Du brukade vara den enda som kunde rätta min grammatik. Och ordvitsar! Jag tror att det var skratt åt ordvitsar som fick mig att förstå att vi skulle bli vänner. Eller vår gemensamma böjelse för att skriva listor, kanske. En gång skrev du en vänskapskärlekslapp till mig och lade i min ridhjälm, adresserad "Äna Banäna".
Det var en tid. Den är slut nu. Men jag är på riktigt glad för din skull. Jag hade gjort detsamma om jag var i dina kläder. Det kommer att bli bra för dig, min vän.
Och det är allt som betyder.
Precis när jag skulle börja skriva det här sentimentala kommer sakna dig-inlägget så kommer Cajsa in i datasalen och sätter sig bakom mig. Man borde ju umgås de få timmar som är kvar, men... Dels vet jag inte vad jag ska säga, och dels är hon upptagen av andra och viktigare saker.
Cajsa. Du kom till Dille en bit in i terminen, men tog genast en självklar plats och knöt vänskapsband fortare än jag knyter mina Converse när jag har bråttom. Det var som om vi behövde dig, vi hade bara inte förstått det förrän du kom in i våra liv. Hur lite muffins och hallongrottor vi hade ätit utan dig! Hur lite vi hade vetat om lebbsex! Hur lite hade vi tänkt på miljön! Hur mycket mer ointressanta våra diskussioner hade varit.
Alla nätter vi skavde i samma säng och improviserade trygghet. Vi kunde hantera varandras ångest, men inte vår egen. Du brukade vara den enda som kunde rätta min grammatik. Och ordvitsar! Jag tror att det var skratt åt ordvitsar som fick mig att förstå att vi skulle bli vänner. Eller vår gemensamma böjelse för att skriva listor, kanske. En gång skrev du en vänskapskärlekslapp till mig och lade i min ridhjälm, adresserad "Äna Banäna".
Det var en tid. Den är slut nu. Men jag är på riktigt glad för din skull. Jag hade gjort detsamma om jag var i dina kläder. Det kommer att bli bra för dig, min vän.
Och det är allt som betyder.
Utfyllnadsbajs.
Jag skrev ett ganska långt och ganska bra inlägg om skrivångest och ledande ord i mörkret och annat viktigt (för mig), men det försvann på något mystiskt vis! Blogg.se brukar annars spara automatiskt när någonting händer mitt i författandet av inlägg, vilket varit mycket hjälpsamt i det förflutna. Men inte nu längre!
Och inte orkar jag skriva om det just nu. Men det kommer, för det är en sådan sak jag tycker platsar. Istället kan jag berätta att jag är sjukt speedad på stress och hormoner idag! Läskigt, faktiskt. Har varit arg på att skolan lagt Psykologi och Religion samtidigt, så att man missar det ena eller det andra! Mina favoritkurser just nu. Ahh! Inte okej! Å andra sidan har jag varit nästintill dampigt glad och fnissat hysteriskt för mig själv för att jag kommit att tänka på roliga saker.
Det är våren. Det är faktiskt vår på Dille nu. Jodå, jag lovar. Det kom nyss in en lärare i datasalen där jag sitter och sa "kan vi inte bestämma att det är vår idag?".
Så nu är det vår. Basta.
Girlie girlie girlie girlie girlie, eeemo, eeemo.
Idag vill jag helst bara skriva om livet och kärleken och hur bitter jag är på dem båda. Vilket inte alls har med hormonnivåer att göra, vill jag bara klargöra. Men denna blogg har genom åren (och med det menar jag året) fått sin beskärda del, och mer, av bitterhet.
Alltså blir det inget sådant idag.
Idag är faktiskt internationella kvinnodagen. Wow, jag vet. Eh. Nä. Denna dag är bland det största tjurbajs (bullshit, nivet) som finns. HYCKLERI. Vad, vad, VAD är jämställt med en kvinnodag? Och vad är det tänkt att den ska fylla för funktion? Är det en dag då man ska vara glad att man har en fitta? För det är jag alla dagar. Outrageous, jag vet. Eller ska man vara lite tacksam att man lever i en så fin värld som infört en dag i almanackan åt oss som råkar ha mjölkkörtlar i brösten? Kanske är dagen bara tänkt som en påminnelse om att vi trots rösträtt och p-piller fortfarande är lite underlägsna?
Nej, vet ni. Jag blir inte klok på det här. Det känns mycket bättre att läsa ut boken, äta choklad och lyssna på ett blandband som ska ges bort snart. Det finns trots allt inga kvinnodagar, vad almanackan än säger.
Det finns bara människodagar.
Alltså blir det inget sådant idag.
Idag är faktiskt internationella kvinnodagen. Wow, jag vet. Eh. Nä. Denna dag är bland det största tjurbajs (bullshit, nivet) som finns. HYCKLERI. Vad, vad, VAD är jämställt med en kvinnodag? Och vad är det tänkt att den ska fylla för funktion? Är det en dag då man ska vara glad att man har en fitta? För det är jag alla dagar. Outrageous, jag vet. Eller ska man vara lite tacksam att man lever i en så fin värld som infört en dag i almanackan åt oss som råkar ha mjölkkörtlar i brösten? Kanske är dagen bara tänkt som en påminnelse om att vi trots rösträtt och p-piller fortfarande är lite underlägsna?
Nej, vet ni. Jag blir inte klok på det här. Det känns mycket bättre att läsa ut boken, äta choklad och lyssna på ett blandband som ska ges bort snart. Det finns trots allt inga kvinnodagar, vad almanackan än säger.
Det finns bara människodagar.
Why live in the world when you can live on the internet?
Jag är medlem på ett community som heter Helgon.net. Varför minns jag inte längre, men igår fick jag en underbar anledning igen.
Jo, det var såhär.
Helgon har ibland omröstningar på förstasidan. Igår var frågan "Suger livet?". Svarsalternativen var "ja", "nej" och... "Öl".
40% har svarat "öl".
Jag säger då det. Dagens ungdom.
Jo, det var såhär.
Helgon har ibland omröstningar på förstasidan. Igår var frågan "Suger livet?". Svarsalternativen var "ja", "nej" och... "Öl".
40% har svarat "öl".
Jag säger då det. Dagens ungdom.
Tonight I have to leave it
Igår var det meningen att jag skulle festa in helgen.
Men jag orkade inte.
Hela kvällen hörde jag Pulp-låten Live bed show i huvudet eftersom jag lyssnade på Different class när jag lagade mat. Det kom trevligt folk och vi hade ganska roligt, men av någon anledning blev jag opepp. Kanske beroende på att det inte är så kul att se andra bli fulla när man själv är nykter. Fast det brukar kunna vara underhållande. Det spelar ingen roll.
Det fina med kvällen var att jag mötte halva Komas Mida på News, och de gillade min recension av deras EP! Success. Jag var glad åt det ett tag. Sedan deppade jag ner och gick hem och sov.
Idag är en ny dag. En dag utan en plan. Eller, jag har ju visst en plan. Jag ska skriva, äta choklad och försöka att inte vara en sådan där person som det är tacksamt att mobba.
På återhörande.
Men jag orkade inte.
Hela kvällen hörde jag Pulp-låten Live bed show i huvudet eftersom jag lyssnade på Different class när jag lagade mat. Det kom trevligt folk och vi hade ganska roligt, men av någon anledning blev jag opepp. Kanske beroende på att det inte är så kul att se andra bli fulla när man själv är nykter. Fast det brukar kunna vara underhållande. Det spelar ingen roll.
Det fina med kvällen var att jag mötte halva Komas Mida på News, och de gillade min recension av deras EP! Success. Jag var glad åt det ett tag. Sedan deppade jag ner och gick hem och sov.
Idag är en ny dag. En dag utan en plan. Eller, jag har ju visst en plan. Jag ska skriva, äta choklad och försöka att inte vara en sådan där person som det är tacksamt att mobba.
På återhörande.
"Top 5 Records"
Josefin, du är den bästa popbloggaren jag vet och det här är en fantastisk lista över popfrisyrer.
Och alla ni andra måste läsa den.
Nu.
Seså, marsch pannkaka.
Och alla ni andra måste läsa den.
Nu.
Seså, marsch pannkaka.
It's a silly time to learn to swim when you start to drown
Jag har en ambition att blogga varje dag.
Det går inte alltid så bra.
Därför ska jag försöka ta en paus nu under sportlovet. Det är inte säkert att jag lyckas hålla mig, hej anonyma bloggberoende, men det skulle vara bra för mig. Att ta det lite lugnt, skriva en massa, göra praktik på Dille Foder på dagarna, hinna göra det där blandbandet jag utlovat för länge sedan. Fundera över nya tankar som dykt upp och lista ut vad de betyder.
Det kommer att bli bra. Ha det vackert alla.
Det går inte alltid så bra.
Därför ska jag försöka ta en paus nu under sportlovet. Det är inte säkert att jag lyckas hålla mig, hej anonyma bloggberoende, men det skulle vara bra för mig. Att ta det lite lugnt, skriva en massa, göra praktik på Dille Foder på dagarna, hinna göra det där blandbandet jag utlovat för länge sedan. Fundera över nya tankar som dykt upp och lista ut vad de betyder.
Det kommer att bli bra. Ha det vackert alla.
Du hånglar som en brieost.
Efter den fina responsen på "blogga om sex eller inte, det är frågan"-inlägget kände jag att det var det jag skulle skriva om när jag kom hem från storstan, men Carrie önskar veta allt om Bloc Party-kvällen igår. Hon låter meddela per sms att hon "känner sig oinformerad".
Well, here you go: Under dagen ville jag åka hem och bajsa allting i ögat. Sedan kom Millan och Rasmus. Millan gav mig choklad och Rasmus drog snuskiga skämt. Då kändes det bättre. Millan mådde inte bra och åkte hem till Falun, så vi hade en biljett över. Jag var desperat efetr sovplats och lyckades efter många om och men få tag på det. Eftersom vi ändå hade en extra biljett erbjöd jag grabben jag skulle sova hos den extra biljetten. Vad jag tyckte om konserten kommer att stå i recensionen. Han tyckte att det var bra i alla fall.
När konserten var slut insåg jag att jag skulle hinna med nattåget och kunna gå i skolan idag. Jag dissade sovplatsen och for hem. Satt och halvslumrade i kylan i sju timmar för att sedan ta bussen till skolan.
Jag är inte i toppform. Återkommer med roligare inlägg när jag piggat på mig lite.
Har idag druckit kaffe trots att jag avskyr det. Det hjälpte inte ens.
Känn er fett informerade, uppdaterade och intresserade. Happy face.
Well, here you go: Under dagen ville jag åka hem och bajsa allting i ögat. Sedan kom Millan och Rasmus. Millan gav mig choklad och Rasmus drog snuskiga skämt. Då kändes det bättre. Millan mådde inte bra och åkte hem till Falun, så vi hade en biljett över. Jag var desperat efetr sovplats och lyckades efter många om och men få tag på det. Eftersom vi ändå hade en extra biljett erbjöd jag grabben jag skulle sova hos den extra biljetten. Vad jag tyckte om konserten kommer att stå i recensionen. Han tyckte att det var bra i alla fall.
När konserten var slut insåg jag att jag skulle hinna med nattåget och kunna gå i skolan idag. Jag dissade sovplatsen och for hem. Satt och halvslumrade i kylan i sju timmar för att sedan ta bussen till skolan.
Jag är inte i toppform. Återkommer med roligare inlägg när jag piggat på mig lite.
Har idag druckit kaffe trots att jag avskyr det. Det hjälpte inte ens.
Känn er fett informerade, uppdaterade och intresserade. Happy face.
Kanske.
Man kan ha ett underbart liv. Man kan ha familj och vänner som tycker om en, fantastiska möjligheter att förverkliga sina drömmar, världens roligaste fritidssysselsättning. man kan ha allt.
Men. Man kan ändå bli totaldepp och börja grina på offentliga platser.
Varför?
Man kanske är trött på sig själv för att man inte planerar saker bättre. Man kanske är rädd för att behöva sova ute och bli rånad och våldtagen och det kommer vara ens eget fel för att man är dumdristig och allmänt dålig. Man kanske önskar att man hade någonstans att ta vägen, eller att man aldrig lämnat Småland. Man kanske känner sig som världens sämsta mest hela tiden. Man kanske bara väntar på att folk ska komma på att man inte är värd det de ger en, om det så är ett vänligt ord eller lite plats i en tidning.
Eller så kanske man bara är lite februaritrött i sitt hjärta.
Jag vet inte, jag gissar bara.
