Annas blogg

Idag blir det inget seriöst eller eftertänksamt blogginlägg. Bara lite allmänt. Lite om mig, som det ju inte skulle handla om egentligen. Men alla människor är egoister, så är det ju tyvärr. En person som gärna lyssnar på andras prat om sig själva uppfattas som "trevlig att prata med". Jag säger inte att jag är bättre, absolut inte, jag är väldigt självupptagen. Det här är bara något jag har tänkt på.

Vi hade julavslutning idag. Åt julbord (bara kött, nästan) och lyssnade på tal. Lärarna gjorde parodi på oss elever, och illustrerade olika elevtyper, det var hur kul som helst! Det fick mig att inse att jag är alldeles för slapp (kunde lätt placera mig i den underart av Dillebarn som kallades Dillus Slappus) i skolan. Jag skulle kunna vara duktig i alla ämnen (utom kanske ridning), men jag orkar inte lägga ner energi på de ämnen som jag inte bryr mig om. Jag satsar på svenska, engelska och samhällskunskap förutom hästämnena. Det är de ämnena jag tycker är roliga. I synnerhet svenskan just nu! Visst är det lite tungt med litteraturhistoria, men åh vad kul det är att se hur litteraturen förändrats, och hur historien upprepar sig.
Det skulle inte alls förvåna mig om vi gick in i en ny romantik-epok. Idag är det så mycket vetenskap, det och det är vetenskapligt bevisat och allt är så farligt för din kropp. Å andra sidan tänks det mer och mer på hur vi mår både psykiskt och fysiskt, men det stressar oss också allt mer. Vi tar gärna till verklighetsflykt för att komma undan, se bara på hur stora Harry Potter-böckerna är. De har också ett budskap som är att kärleken övervinner allt, också i nyromantisk anda. För att dra ett annat exempel: Härskarringen fick en renässans i och med filmatiseringen. Under romantiken "föddes" detektivromanen, eller deckaren, och de allra flesta nya böcker som kommer ut idag är deckare. Det känns som att vi vet för mycket om allting, och inte orkar med det. Eller så är det bara jag som är sådan. Så skulle det kunna vara, jag känner att jag verkligen är en romantiker. Minus opium och nationalism, that is. Men allt annat passar mig så perfekt, verklighetsflykt, flummighet och älvor och drakar.
En annan sak som skulle kunna tyda på en ny romantik är all depression jag tycker blir mer och mer. Boken "Vingklippt ängel" har tyvärr inspireat många ungdomar till att skada sig själva, precis som på romantiken "Den unge Werthers lidanden" insiperade många att begå självmord. Det här är den stora nackdelen med att leva sig in i böcker och filmer med stor intensitet, vilket i och för sig har den positiva effekten att man blir mer berörd. Det är liksom en balans, kan man njuta mycket kan man också lida mycket.
Det är ganska smart inrättat egentligen.

Nu ska jag sluta, för jag tror inte att någon orkar läsa allt det här. Det finns alltid någon främmande människas bilddagbok som behöver kollas igenom.
Fridens liljor.