Tonight it's oh too dark.
I helgen var jag i Stockholms skärgård. En vän har ett sommarstäle där, och vi var ett gäng från gymnasiet som var där och myste. Det var en intensiv helg.
Dels påmindes jag än en gång om att sådana vänskapsband som vi knöt under Dilletiden kommer man aldrig att knyta igen. Vi levde så nära varann att vi är evigt ihopsynkade. Hur töntigt det än kan låta. Vi har liksom växt runt varandras egenheter. Som fjällbjörkar på sten, typ.
Sedan blev mitt humör väldigt konstigt. Jag blev väldigt arg och väldigt ledsen. Jag tror att det berodde på att jag känner mig så trygg med de människorna. De känner mig utan och innan, trots allt. Inte konstigt kanske att mitt undermedvetna släppte ut känslor som jag bär runt på. Inte så kul för mina vänner, bara, att umgås med en instabil mupp.
Det känns på något vis lite mycket nu, trots att jag egentligen har det väldigt bra. Jag känner mig ovan vid att vara själv och bitter över att jag inte fick ackreditering till Peace and Love. Det känns som att min karriär går baklänges.
Jag vet inte mycket om tillvaron just nu. Bara att jag ska göra det bästa av festivalveckan. Ska jag betala ska jag minsann ha valuta för pengarna.
Dels påmindes jag än en gång om att sådana vänskapsband som vi knöt under Dilletiden kommer man aldrig att knyta igen. Vi levde så nära varann att vi är evigt ihopsynkade. Hur töntigt det än kan låta. Vi har liksom växt runt varandras egenheter. Som fjällbjörkar på sten, typ.
Sedan blev mitt humör väldigt konstigt. Jag blev väldigt arg och väldigt ledsen. Jag tror att det berodde på att jag känner mig så trygg med de människorna. De känner mig utan och innan, trots allt. Inte konstigt kanske att mitt undermedvetna släppte ut känslor som jag bär runt på. Inte så kul för mina vänner, bara, att umgås med en instabil mupp.
Det känns på något vis lite mycket nu, trots att jag egentligen har det väldigt bra. Jag känner mig ovan vid att vara själv och bitter över att jag inte fick ackreditering till Peace and Love. Det känns som att min karriär går baklänges.
Jag vet inte mycket om tillvaron just nu. Bara att jag ska göra det bästa av festivalveckan. Ska jag betala ska jag minsann ha valuta för pengarna.
At times I feel like a giant useless lump, ready to be taken to the rubbish dump
Det känns som att jag borde ha dåligt samvete för något. Som att det är något jag glömt, misslyckats med, förstört eller inte gjort tillräckligt bra. Jag kan bara inte minnas vad det är.
Hela tiden känns det så.
Hela tiden känns det så.
This brain cannot be stopped, this is a superbrain
Jag är väldigt pigg på natten och extremt trött på dagen. Inte helt optimalt direkt.
Det är som att min hjärna aldrig slutar jobba. Och då menar jag verkligen aldrig. På dagen är det okej, för då är det ju meningen att man ska tänka på saker, men när lägger sig och ska sova är det lite tröttsamt att den där lilla rösten som påminner en om allt man ska göra aldrig håller käften.
Och det är inte som att det slutar när jag väl har somnat. Då drömmer jag långa och invecklade drömmar som jag alltid minns. Så när jag vaknar känns det inte som att jag har vilat, eftersom jag liksom har "upplevt" en massa saker. Hjärnan har jobbat. Den slutar verkligen aldrig.
Det är givetvis väldigt opraktiskt när man ska försöka plugga och sådant. Då lägger hjärnan sig i och bara "tänk om du inte klarar det här, du måste bli skitbra på det här, annar kan du inte uppfylla dina drömmar, och även om du klarar det kanske du blir arbetslös, tänk på att du lånar en massa pengar för att lära dig det här" tills den lilla delen som faktiskt pluggade är helt överröstad och ligger och gråter i ett hörn. Typ.
Jag sitter här och försöker övertala min hjärna och kropp om att det är okej att slappna av nu.
Det går sådär.
Det är som att min hjärna aldrig slutar jobba. Och då menar jag verkligen aldrig. På dagen är det okej, för då är det ju meningen att man ska tänka på saker, men när lägger sig och ska sova är det lite tröttsamt att den där lilla rösten som påminner en om allt man ska göra aldrig håller käften.
Och det är inte som att det slutar när jag väl har somnat. Då drömmer jag långa och invecklade drömmar som jag alltid minns. Så när jag vaknar känns det inte som att jag har vilat, eftersom jag liksom har "upplevt" en massa saker. Hjärnan har jobbat. Den slutar verkligen aldrig.
Det är givetvis väldigt opraktiskt när man ska försöka plugga och sådant. Då lägger hjärnan sig i och bara "tänk om du inte klarar det här, du måste bli skitbra på det här, annar kan du inte uppfylla dina drömmar, och även om du klarar det kanske du blir arbetslös, tänk på att du lånar en massa pengar för att lära dig det här" tills den lilla delen som faktiskt pluggade är helt överröstad och ligger och gråter i ett hörn. Typ.
Jag sitter här och försöker övertala min hjärna och kropp om att det är okej att slappna av nu.
Det går sådär.
Go do
Jag hedrar Jónsis fantastiska soloalbum med en pärlplatta. Den ska givetvis bli ett halsband som jag kommer att bära med stolthet. Jag känner mig otroligt händig.
Bonus: På bilden får man även se mysiströjan jag bokstavligen bor i när jag är inom hemmets fyra väggar. Mjukiskläder är skönt. Tillsammans med doftljus och Jónsi är de helt oslagbara, faktiskt.
...
Kanske ska jag börja blogga här igen.
Kanske ska jag inte det.
Kanske ska jag inte det.
Smaka på den du!
Jag har startat en ny blogg. Taste of pop heter den. Där ska jag skriva om popmusik och annat viktigt. Men först: ett sista inlägg här.
Gårdagens citat.
Anki: Och sån där lång lök, du vet, som man kan fäktas med?
Anna: Purjolök?
Anki: Ja, exakt!
Övriga iakttagelser:
Om man blir ledsen när man rimligtvis inte kan ha PMS måste man anta att man faktiskt är ledsen på riktigt.
Min mage mår bättre. Det firar jag med choklad, chips, tuggummi och en eller annan cigarett. Låter inte det smart?
Och så ska jag till Siestafestivalen! Fina, söta Siesta. Kanske ska ragga upp lite sällskap, förresten. På något forum eller så. Brukar kunna bli fint. Jag gör det, så ses vi här sedan, okej?
Vi på Synchronised Sinking önskar tacka för oss och meddela att ni är vackra. Pussar och kramar.
Gårdagens citat.
Anki: Och sån där lång lök, du vet, som man kan fäktas med?
Anna: Purjolök?
Anki: Ja, exakt!
Övriga iakttagelser:
Om man blir ledsen när man rimligtvis inte kan ha PMS måste man anta att man faktiskt är ledsen på riktigt.
Min mage mår bättre. Det firar jag med choklad, chips, tuggummi och en eller annan cigarett. Låter inte det smart?
Och så ska jag till Siestafestivalen! Fina, söta Siesta. Kanske ska ragga upp lite sällskap, förresten. På något forum eller så. Brukar kunna bli fint. Jag gör det, så ses vi här sedan, okej?
Vi på Synchronised Sinking önskar tacka för oss och meddela att ni är vackra. Pussar och kramar.
Varför ska vi tänka? Vi behöver bara sjunga, la la la la la la la!
Den pressansvarige för SVMK som arrar The Lucksmiths tycker antagligen att jag var ute i neurotiskt god tid för ackrediterig till spelningen. Sisådär två månader innan. MEN. Vem bryr sig, när jag vet att jag ska få skriva om den? Inte jag.
För att göra mig ännu mer outhärdlig att umgås med har jag även blivit ackrediterad till Peace & Love. Score! Jag ska skriva hela Borlänge upp och ned.
Åh, vad jag ska skriva. Åh, vad briljant det kommer att bli. Åh, vad roligt jag ska ha. Musik, skrivande och kärlek. Det är sådana här saker man ska ägna somrar åt.
Jag känner att mitt liv tar en helt lysande och fantastisk och rätt riktning.
För att göra mig ännu mer outhärdlig att umgås med har jag även blivit ackrediterad till Peace & Love. Score! Jag ska skriva hela Borlänge upp och ned.
Åh, vad jag ska skriva. Åh, vad briljant det kommer att bli. Åh, vad roligt jag ska ha. Musik, skrivande och kärlek. Det är sådana här saker man ska ägna somrar åt.
Jag känner att mitt liv tar en helt lysande och fantastisk och rätt riktning.
OH MY GOD!
The Lucksmiths ska splittras! Ett av mina absoluta favoritband, som jag inte ens lyckats se live än. Till allas vår stora glädje (så stor glädje en poppare nu kan känna, ni vet) ska de dock göra en avskedsturné. Tre spelningar i Sverige. Två av dem under P&L. En på Debaser Slussen i Stockholm. 1:a juli. Jag MÅSTE dit. Det är sommarens mission.
Viktiga grejer.
Tuesday, Wednesday: Heart-attack
Nu är jag officiellt en musikfascist. Det var såhär: Friday I'm in love började spelas, någon utbrast "ÅH, Andra Avenyn", min puls gick upp, jag fräste "The Cure bör INTE förknippas med Andra Avenyn! The Cure är ett bra band! Ghaa!", min ansiktsfärg blev betydligt rödare och Jens sade att jag skulle lugna ned mig.
Jag vet inte hur man gör.
"Ta det lugnt" är en svår uppmaning att följa. "Det är ingen fara" är ett påstående svårt att tro på. När jag är sådär stressad vill jag helst bara skrika "JAG KAN INTE TA DET LUGNT! DET ÄR VISST FARA!", skita i att andas och annat onödigt och bara låta alla kopplingar i hjärnan brinna upp. Det kanske redan har hänt. Skulle förklara en del.
Apropå att ta det lugnt äventyras mitt skulle-kunna-vara-höga betyg i Psykologi A för att jag uttrycker mig med för lite diplomati i diskussioner. Bara för att censur och runda kanter är tråkigt! Jag menar, det är inte som att jag använder mig av personangrepp. Lite svordomar har väl ingen dött av? Jag har förlitat mig på min argumentationskonst sedan jag lärde mig den, inte tänker jag börja "ta det lugnt" nu.
Kanske när jag får magsår. Eller när radio slutar spela den förbannade Curly Sue, när foppatofflorna dör ut eller när folk börjar respektera The Cure som något betydligt viktigare än en jävla signaturmelodi.
Jag vet inte hur man gör.
"Ta det lugnt" är en svår uppmaning att följa. "Det är ingen fara" är ett påstående svårt att tro på. När jag är sådär stressad vill jag helst bara skrika "JAG KAN INTE TA DET LUGNT! DET ÄR VISST FARA!", skita i att andas och annat onödigt och bara låta alla kopplingar i hjärnan brinna upp. Det kanske redan har hänt. Skulle förklara en del.
Apropå att ta det lugnt äventyras mitt skulle-kunna-vara-höga betyg i Psykologi A för att jag uttrycker mig med för lite diplomati i diskussioner. Bara för att censur och runda kanter är tråkigt! Jag menar, det är inte som att jag använder mig av personangrepp. Lite svordomar har väl ingen dött av? Jag har förlitat mig på min argumentationskonst sedan jag lärde mig den, inte tänker jag börja "ta det lugnt" nu.
Kanske när jag får magsår. Eller när radio slutar spela den förbannade Curly Sue, när foppatofflorna dör ut eller när folk börjar respektera The Cure som något betydligt viktigare än en jävla signaturmelodi.
Wouldn't it be nice?
Lösa delar ur livet:
Don't look back into the sun
Sommarmusik. Just nu lyssnar jag på Beach Boys. Snart blir det Håkan Hellström. På sommaren ska man lyssna på glad och lätt musik! Broder Daniel och Joy Division, gå hem och lägg er. Jag plockar upp er igen i november.
We are the sleepyheads
Det borde finnas en lag mot att man blir tvingad att gå upp och åka till skolan när fina människor (fast i singular) ligger kvar och sover och är allmänt varma och mysiga. Att sova äger, men det är nästan ännu bättre när man gör det i plural.
I'll be there for you
Igår slog det ner i mitt huvud som ett ton tegelsten att jag separeras från min klass om 26 dagar! Mina älskade, fina, dampiga, flummiga, snuskiga, roliga, underbara, fantastiska och världsbästa Dillebarn! HERREGUD! Måste. Hänga. Den. Lilla. Tid. Som. Är. Kvar!
Bättre än mig
Jag åkte tåg i torsdags. Åka tåg innebär unna sig magasin man egentligen inte har råd med. Denna gång innebar det NME (som lärde mig att trummisen från Pulp säljer keramik i Sheffield och att Chris Martin har en delfin som skrivbordsbakgrund), Café (jag vet vad ni tänker, men Tomas Andersson Wij hade intervjuat Filip Och Fredrik!) och bäst av allt - Språktidningen. Jag älskar Språktidningen. Jag får mental nördorgasm av att läsa den. Den är magisk.
(Och det heter faktiskt bättre än jag.)
Jag vill bara explodera, lite till och lite mera
Förresten har jag gjort en bok nu. Man kan köpa den här. Den heter Explodera och har ett snorsnyggt omslag gjort av skillade hetingen Matilda Fernholm.
Puss och kram och fred på jorden.
Don't look back into the sun
Sommarmusik. Just nu lyssnar jag på Beach Boys. Snart blir det Håkan Hellström. På sommaren ska man lyssna på glad och lätt musik! Broder Daniel och Joy Division, gå hem och lägg er. Jag plockar upp er igen i november.
We are the sleepyheads
Det borde finnas en lag mot att man blir tvingad att gå upp och åka till skolan när fina människor (fast i singular) ligger kvar och sover och är allmänt varma och mysiga. Att sova äger, men det är nästan ännu bättre när man gör det i plural.
I'll be there for you
Igår slog det ner i mitt huvud som ett ton tegelsten att jag separeras från min klass om 26 dagar! Mina älskade, fina, dampiga, flummiga, snuskiga, roliga, underbara, fantastiska och världsbästa Dillebarn! HERREGUD! Måste. Hänga. Den. Lilla. Tid. Som. Är. Kvar!
Bättre än mig
Jag åkte tåg i torsdags. Åka tåg innebär unna sig magasin man egentligen inte har råd med. Denna gång innebar det NME (som lärde mig att trummisen från Pulp säljer keramik i Sheffield och att Chris Martin har en delfin som skrivbordsbakgrund), Café (jag vet vad ni tänker, men Tomas Andersson Wij hade intervjuat Filip Och Fredrik!) och bäst av allt - Språktidningen. Jag älskar Språktidningen. Jag får mental nördorgasm av att läsa den. Den är magisk.
(Och det heter faktiskt bättre än jag.)
Jag vill bara explodera, lite till och lite mera
Förresten har jag gjort en bok nu. Man kan köpa den här. Den heter Explodera och har ett snorsnyggt omslag gjort av skillade hetingen Matilda Fernholm.
Puss och kram och fred på jorden.
Watch out för engelska lånord!
Bra låtar med svenskt uttal på svenska ord i en i övrigt engelsk text.
1. Laakso - Norrköping. "We're all part of the history of Norrköpeeeiiing!" Fantastisk poplåt. Önskar att Markus Krunegård kunde skriva en låt om min hemort Gislaved.
2. Hello Saferide - Anna. "You know we could have had a daughter, and we could have named her Anna." And she would have been a sweetheart, but with punk rock manners. Annika Norlin är ett geni och så är det med det.
3. Frida Hyvönen - Dirty Dancing. "It was the Folkets Hus basement." We've all been there.
4. Laakso - Västerbron. "Vä-hä-sterbroon, I hate walking on you." Vatten under broarna, och så vidare.
5. Niccokick - Ride the high country. Instrumental låt av ett band som vanligtvis sjunger på engelska, och så räknar de in på skånska. Underbart.
1. Laakso - Norrköping. "We're all part of the history of Norrköpeeeiiing!" Fantastisk poplåt. Önskar att Markus Krunegård kunde skriva en låt om min hemort Gislaved.
2. Hello Saferide - Anna. "You know we could have had a daughter, and we could have named her Anna." And she would have been a sweetheart, but with punk rock manners. Annika Norlin är ett geni och så är det med det.
3. Frida Hyvönen - Dirty Dancing. "It was the Folkets Hus basement." We've all been there.
4. Laakso - Västerbron. "Vä-hä-sterbroon, I hate walking on you." Vatten under broarna, och så vidare.
5. Niccokick - Ride the high country. Instrumental låt av ett band som vanligtvis sjunger på engelska, och så räknar de in på skånska. Underbart.
Yeah, play that beat!
Jag spanade just lite på kulturdelen av platsbanken, liksom för att se hur världen ser ut egentligen. Och den ser rätt fin ut. Vimmerby kommun sökte nämligen GATUMUSIKANTER. Ja, på riktigt! Fatta att vara gatumusikant anställd av kommunen. Hade jag kunnat spela något hade jag lätt dragit dit. Det stod att man fick anpassa sina tider (1-2 timmar per dag) efter vädret. Förstå!
Tyvärr är det nu så att vissa av oss inte ens kan hålla en gitarrhals på rätt sätt. Men jag kanske kan vara statist i en 70-talsfilm istället.
Tyvärr är det nu så att vissa av oss inte ens kan hålla en gitarrhals på rätt sätt. Men jag kanske kan vara statist i en 70-talsfilm istället.
Dagens rätt
Dagens adjektiv: Kulturbrillig.
Dagens citat: "Att googla är som att andas för mig". -Carina Brandbu.
Det var allt.
Dagens citat: "Att googla är som att andas för mig". -Carina Brandbu.
Det var allt.
You really care for your image, don't you?
Okej, Last.fm är officiellt skadligt för pretentiösa personer som undertecknad. För det första avslöjar denna underbara slash fruktansvärda sajt hur mainstream man egentligen är. (Min mest spelade artist är Coldplay. Ja, jag vet.) För det andra kan den ge upphov till besatta beteenden. (Åtminstone om man som jag är lite sinnessvag.)
Idag ägnade jag i princip hela min förmiddag (det är omöjligt att sova med hela jävla solen i ansiktet, tyvärr) åt att peta ner Tiger Lou och Kent från mina åtta toppartister totalt genom att lyssna upp de som var under, det vill säga Jesus and Mary Chain, Laakso och Markus Krunegård. Jag blev nöjd när jobbet var avklarat, men kände mig samtidigt obeskrivligt löjlig. Musikalisk fåfänga in absurdum.
På grund av detta har min hjärna i kväll landat i en tvångstanke om att skrobbla nostalgiska bajslåtar som jag tyckte om när jag mindre (tretton minus). Lite för att nostalgitrippar är tillfredsställande. Men mest för att lura i mig själv att jag inte bryr mig så jävla hårt.
Och, som ni själva kan utröna av detta inlägg, ingenting kan vara mer fel än det.
Idag ägnade jag i princip hela min förmiddag (det är omöjligt att sova med hela jävla solen i ansiktet, tyvärr) åt att peta ner Tiger Lou och Kent från mina åtta toppartister totalt genom att lyssna upp de som var under, det vill säga Jesus and Mary Chain, Laakso och Markus Krunegård. Jag blev nöjd när jobbet var avklarat, men kände mig samtidigt obeskrivligt löjlig. Musikalisk fåfänga in absurdum.
På grund av detta har min hjärna i kväll landat i en tvångstanke om att skrobbla nostalgiska bajslåtar som jag tyckte om när jag mindre (tretton minus). Lite för att nostalgitrippar är tillfredsställande. Men mest för att lura i mig själv att jag inte bryr mig så jävla hårt.
Och, som ni själva kan utröna av detta inlägg, ingenting kan vara mer fel än det.
Just like honey
Åh, jag får öronorgasm. Ahhhh.
Det hade varit lite småroligt att inte skriva mer än så, men jag inledde för att berätta varför och jag tänker fullfölja det. Min superba humor till trots.
Om du lyssnar på Jesus and Mary Chain över huvud taget känner du garanterat till låten Just like honey. Annars kanske du har sett Lost in translation, där den spelas i slutet. Bra låt, hur som helst. Stämningsfull. Om den spelas på min begravning är det helt okej.
Sådär, nu har du bakgrundsfakta. Till saken: Jag hittade just en demoversion från -84 på Spotify! Den är mindre dramatisk än "vanliga" versionen, men betydligt mer intim och vacker på ett småskaligt sätt. Fantastiskt fint.
Så nu kan du också få öronorgasm. Åhhhh.
Det hade varit lite småroligt att inte skriva mer än så, men jag inledde för att berätta varför och jag tänker fullfölja det. Min superba humor till trots.
Om du lyssnar på Jesus and Mary Chain över huvud taget känner du garanterat till låten Just like honey. Annars kanske du har sett Lost in translation, där den spelas i slutet. Bra låt, hur som helst. Stämningsfull. Om den spelas på min begravning är det helt okej.
Sådär, nu har du bakgrundsfakta. Till saken: Jag hittade just en demoversion från -84 på Spotify! Den är mindre dramatisk än "vanliga" versionen, men betydligt mer intim och vacker på ett småskaligt sätt. Fantastiskt fint.
Så nu kan du också få öronorgasm. Åhhhh.
