Annas blogg

Jag lyssnar på Hello Saferide's låt "I don't sleep well" och en tanke jag tänkt kom upp i huvudet. Låten påminde mig om känslan jag hade när jag bodde på Dalen i Gislaved och var ledsen jämt. Det var en känsla jag kände väl till, och därför kändes det bra trots att det var en dålig känsla. Min tanke är att man håller kvar sig själv i dåliga tankar och mönster för att man är van vid det, och på något vis känner sig säker på det (även om det grundar sig i att man är osäker på sig själv, men det är ju inte relevant här). Eller så tillåter man inte sig själv att må bra för att man tror att man inte förtjänar det. Eller så vet man inte hur man ska förändra sina mönster, eller har ingen kraft till det. Det är så mycket som spelar in. Problemet är att man kanske inte ser att det är man själv som håller kvar sig i dåliga mönster, utan tror att det är alla andra som utsätter en och känner sig som ett offer.
Mina sådana tankar började i och för sig med att jag blev utsatt på riktigt, men när jag hade blivit tillräckligt nedbruten kunde jag tolka in mobbning i varje liten blick och varje litet ord. Det var ju ett problem med uppfattning som låg hos mig, men som var orsakat av utsatthet i grunden. Och så är det nog för de flesta. Inga problem kommer ju från ingenting. Sedan tror jag inte att någon är problemfri eller helt trygg i sig själv. Skillnader kommer av vilka verktyg man får av sin omgivning för att hantera motgångar, och troligtvis även arv och miljö (här kommer ämnet Hästkunskap till pass, där ser man!).
I alla fall. Jag kanske ska sluta försöka låta smart. För jag hade inte så mycket mer att säga.