Annas blogg

Ensamhet.
Är jag rädd för.
Men.
Jag vet ju egentligen hur det är.

Ensamhet är det enda som är konstant.
Sättet att sluta känna sig ensam är att vara trygg i sig själv i ensamheten.
Jag kan inte det, men jag tror inte att det är lättare än det låter.
Men jag kan ju faktiskt lära mig att inse att jag inte är ensam än.
För jag har världens mest underbara vänner (alla andra som tror att de har det vet inte vad de pratar om, ha!). Och första steget kan ju vara att se till det man faktiskt har istället för det man inte har.
Så, vad jag har som är viktigt:
Två levande föräldrar som bryr sig om mig.
Andra släktingar som är snälla.
En fullkomligt underbar häst som är bara min.
Vänner som jag litar på och som ställer upp för mig när jag behöver det.

En konstig sak är att jag vet hur onödigt det är att trycka ner sig själv med nedvärderande tankar, och jag vet lite om hur jag ska motverka det.  Ändå faller jag tillbaka ibland. Jag orkar inte alltid, och det är bara korkat. Men jag tror att kraften kommer. Inget varar ju för alltid (förutom ensamheten jag pratade om innan).

Tack vänner för att ni orkar. Jag gör samma sak för er any day.

innan morgonen kommer
ska jag vända alla kappor tillbaka
och lita mer på min kraft
ska jag hämta nånting jag förlorat
en vilja som jag faktiskt haft