Annas blogg

Det som får mig att gå upp på morgonen är min häst. Han brukar alltid stå vid boxdörren och vänta på mig, och se glad och söt ut. Då blir jag genast lite gladare, även om jag fortfarande har sömngrus i ögonen vid den tidpunkten. Jag känner mig behövd då.
Det tror jag är grunden till att ta hand om hästar har en sådan terapi-effekt på många. Man spelar roll. Och hästarna tycker om en när de får mat, och till viss mån när de blir ompysslade och ridna, och de tär en sådan villkorslös kärlek.
Häromdagen var det någon som sade "det syns verkligen att ni älskar varandra" när jag gick mot min häst i stallgången. Det var en av de bästa komplimanger jag fått, för ja, jag tar det som en komplimang. Min häst tycker om mig, jag måste ha gjort någonting rätt.
Hästen gör mig lyckligare än något annat på denna jord. Varför har inte alla människor varsin snäll häst? Om alla hade det skulle det vara mindre krig tror jag. Glada människor krigar inte.