Uppmärksamhetshora...
...är ett ord jag tänkt om mig själv lite då och då. Men sedan har jag tänkt en hel del på dess innebörd. Jag har hört folk säga "men hur dåligt mår hon egentligen, hon vill ju bara ha uppmärksamhet". (Har själv sagt så, ja.)
Men att känna att man inte får tillräckligt med uppmärksamhet är väl en del av det diffusa begreppet "att må dåligt"? Om man känner sig osynlig och vill påpeka att man faktiskt finns. Eller om man vill ha hjälp (eller bara medlidande, vilket är förståeligt men jobbigt för de som bara ska lida med). Men om det nu är förbjudet att få uppmärksamhet, måste man då hålla allt inom sig för att "må dåligt på riktigt"? Lida för konsten, liksom. Hör ni inte hur löjligt det låter?
Att vara martyr är däremot en annan sak. Visa och påpeka att man minsann kämpar fast man lider, utan att vilja göra något åt saken. Be om hjälp och sedan inte ens försöka ta emot den. Varför gör man så?
Men att känna att man inte får tillräckligt med uppmärksamhet är väl en del av det diffusa begreppet "att må dåligt"? Om man känner sig osynlig och vill påpeka att man faktiskt finns. Eller om man vill ha hjälp (eller bara medlidande, vilket är förståeligt men jobbigt för de som bara ska lida med). Men om det nu är förbjudet att få uppmärksamhet, måste man då hålla allt inom sig för att "må dåligt på riktigt"? Lida för konsten, liksom. Hör ni inte hur löjligt det låter?
Att vara martyr är däremot en annan sak. Visa och påpeka att man minsann kämpar fast man lider, utan att vilja göra något åt saken. Be om hjälp och sedan inte ens försöka ta emot den. Varför gör man så?
Kommentarer
Trackback
