Dreadful summer's day
Nationella prov i Svenska B avklarade. Om det gick bra återstår att se, men jag hoppas det. Svenska är ett viktigt ämne. fast egentligen skiter jag i kursen nu, för läraren skrev "det du skriver stannar kvar hos läsaren". MITT MÅL! Det som gör texter värda att läsa, och hon sade det om mig?! Shit! Nu kan jag utsätta andra för mina ord och meningar med gott samvete (moahaha). Det känns underbart!
Det jag skrev om var olika teorier om hur världen skapades, även min egen syn på det. Många tankar kom upp och började virvla runt, men det var så skönt, för jag kom på att det inte spelar någon roll. Man vill gärna tro på något, och visst, bara man är nöjd, men det viktiga är att man tar tillvara på tiden man själv fårr på denna jord. Det utgår liksom från att du är den viktigaste personen i ditt liv, och det är du som har ansvaret att se till att du är lycklig och gör bra saker. Ingen annan kan ta det ansvaret och du kan inte ta det för någon annan. Känns fint, faktiskt.
En sak som är ny efter att jag flyttat till Dvärsätt är att jag går ut och går. Kvällspromenader med mig själv och den nedåtgående solen. Jag lyssnar på musik och funderar. Ibland sätter jag mig mitt i vägen, mellan de vita ränderna, en stund. Det är en så skön mellanzon, lite farligt, lite busigt, det känns liksom fritt. Det är så bra att vara med sig själv. Man får en så skön känsla när man har gått och det är lite sådär vårkyligt, och man sedan tar en riktigt varm dusch. Sedan lägger jag mig i sängen och kollar på Vänner, eller så, innan jag somnar. Livet har tagit helt andra bekvämlighetsproportioner sedan jag flyttade till Ava. Härligt.
Ärligt talat, för att tala lite mer om mig, så går det så sjukt mycket upp och ner just nu. Jag hänger knappt med och blir alldeles yr och trött och glömsk. Det är tur att jag får vara med roomie och alla andra underbara människor. Allt har känts så totalt omskakat efter att eventuellt ha sårat diverse människor. Men jag tror att det är på väg att stabiliseras. Det känns så. Det måste vara så, faktiskt. Annars orkar jag inte. Och orka ska jag.
And soon you learn that
the only thing worth to treasure are the people that actually care
Then why are there still tears in your eyes?
(Ja, alltid den låten när det verkligen är viktigt. Bara för att den är så jävla sann.)
Det jag skrev om var olika teorier om hur världen skapades, även min egen syn på det. Många tankar kom upp och började virvla runt, men det var så skönt, för jag kom på att det inte spelar någon roll. Man vill gärna tro på något, och visst, bara man är nöjd, men det viktiga är att man tar tillvara på tiden man själv fårr på denna jord. Det utgår liksom från att du är den viktigaste personen i ditt liv, och det är du som har ansvaret att se till att du är lycklig och gör bra saker. Ingen annan kan ta det ansvaret och du kan inte ta det för någon annan. Känns fint, faktiskt.
En sak som är ny efter att jag flyttat till Dvärsätt är att jag går ut och går. Kvällspromenader med mig själv och den nedåtgående solen. Jag lyssnar på musik och funderar. Ibland sätter jag mig mitt i vägen, mellan de vita ränderna, en stund. Det är en så skön mellanzon, lite farligt, lite busigt, det känns liksom fritt. Det är så bra att vara med sig själv. Man får en så skön känsla när man har gått och det är lite sådär vårkyligt, och man sedan tar en riktigt varm dusch. Sedan lägger jag mig i sängen och kollar på Vänner, eller så, innan jag somnar. Livet har tagit helt andra bekvämlighetsproportioner sedan jag flyttade till Ava. Härligt.
Ärligt talat, för att tala lite mer om mig, så går det så sjukt mycket upp och ner just nu. Jag hänger knappt med och blir alldeles yr och trött och glömsk. Det är tur att jag får vara med roomie och alla andra underbara människor. Allt har känts så totalt omskakat efter att eventuellt ha sårat diverse människor. Men jag tror att det är på väg att stabiliseras. Det känns så. Det måste vara så, faktiskt. Annars orkar jag inte. Och orka ska jag.
And soon you learn that
the only thing worth to treasure are the people that actually care
Then why are there still tears in your eyes?
(Ja, alltid den låten när det verkligen är viktigt. Bara för att den är så jävla sann.)
Kommentarer
Postat av: Mattis
Enclave kommer alltid vara du och jag.. tänker på dig varje gång jag hör den faktiskt!
Trackback
