Annas blogg

Idag fyller jag 18. Myndig. Jag får ta körkort, bli statsminister, gifta mig, rösta, köpa ciggaretter, snus och folköl, gå på krogen och köpa saker via internet. Det enda jag inte får göra är gå på systemet, betala för tandvård och sterilisera mig. Tandvården är jag helt okej med, förstås.
Det känns som att den här dagen kom för tidigt. Jag ser mig i spegeln och i mina ögon ser jag inga tecken på att jag är äldre eller klokare. Det enda jag ser är rädsla och förvirring, och jag önskar lite att jag hade fyllt åtta år istället. Jag vet inte om jag är redo för att ta hand om mig själv riktigt än. Så känns det på något vis som att jag missade att vara barn mellan sju och tio års ålder när jag hade ångest jämt. Borde jag inte få ta igen det nu? Finns det inget sådant som att återfå förlorad tid?
Nej. Det är dags att ta ansvar för min egen tid och inte lägga den på mer ångest. (Kan jag inte det där nu?)