Schh!
Min häst har kliat sig ännu mer, och det kanske är fukteksem, och jag hörde om en häst de var tvugna att ta bort på grund av det trots att det sköttes, och om jag måste ta bort Júni så dör jag. Fan. Vad håller man på med hästar för? Jag ska börja knyppla eller samla frimärken eller något. Lugnt och stillsamt. Eller, man kan säkert få smärtsamma papercuts av frimärken om man har otur (läs: är klantig). Helvete.
Jag vill INTE åka till pappa. Jag måste inte det. Jag är trots allt myndig nu. Nej, jag åker till Halmstad eftersom jag har biljett dit, men sedan åker jag till Gislaved. Men, fan, det går inte, pappa kommer bli ledsen och jag kommer vara lika dålig som jag tycker att han var. Ledsen kanske han inte blir, om han ville träffa mig kunde han ju passat på i Thailand istället för att göra som han gjorde, men han kommer att bli sur i alla fall. Och han gav mig faktiskt en dator i födelsedagspresent, han kommer att tycka att jag är otacksam. Saken är den att jag är ju det. Jag skiter väl i datorn om jag hade sluppit all annan skit han har gett mig, liksom. Hellre en pappa som säger att han älskar en när han är nykter, och som inte övertalar en att supa, vad fan. En dator är ingenting värd, förutom som vapen att ge mig dåligt samvete med. Det har jag redan. Som fan. Om jag hade varit en bättre dotter hade det aldrig hänt? Om jag inte hade varit så jävla "Fröken Svår" och allmänt konstig? Det är ju inte min pappas fel att hans dotter är ett sånt miffo. Jag vet inte, det där låter inte logiskt, men en del av mig känner så. En annan del är sårad och besviken och arg och ledsen. Vem skriker högst? Första delen har min låga självkänsla på sin sida, så mycket vet jag. Men, nej, det här kan inte vara rätt. Visst gör jag dumma grejer ibland men det här, är det mitt straff? Straffar inte synden sig själv? Nej, jag ska nog inte åka. Jag borde åka. Det kanske blir jättebra? Förbättrar vår relation jättemycket? Men han kanske har flaskor och burkar i sin lägenhet trots att han bara är där under veckorna? Tänk om han kommer dricka och låtsas som om ingenting?
Jag har ont i magen.
Jag vill INTE åka till pappa. Jag måste inte det. Jag är trots allt myndig nu. Nej, jag åker till Halmstad eftersom jag har biljett dit, men sedan åker jag till Gislaved. Men, fan, det går inte, pappa kommer bli ledsen och jag kommer vara lika dålig som jag tycker att han var. Ledsen kanske han inte blir, om han ville träffa mig kunde han ju passat på i Thailand istället för att göra som han gjorde, men han kommer att bli sur i alla fall. Och han gav mig faktiskt en dator i födelsedagspresent, han kommer att tycka att jag är otacksam. Saken är den att jag är ju det. Jag skiter väl i datorn om jag hade sluppit all annan skit han har gett mig, liksom. Hellre en pappa som säger att han älskar en när han är nykter, och som inte övertalar en att supa, vad fan. En dator är ingenting värd, förutom som vapen att ge mig dåligt samvete med. Det har jag redan. Som fan. Om jag hade varit en bättre dotter hade det aldrig hänt? Om jag inte hade varit så jävla "Fröken Svår" och allmänt konstig? Det är ju inte min pappas fel att hans dotter är ett sånt miffo. Jag vet inte, det där låter inte logiskt, men en del av mig känner så. En annan del är sårad och besviken och arg och ledsen. Vem skriker högst? Första delen har min låga självkänsla på sin sida, så mycket vet jag. Men, nej, det här kan inte vara rätt. Visst gör jag dumma grejer ibland men det här, är det mitt straff? Straffar inte synden sig själv? Nej, jag ska nog inte åka. Jag borde åka. Det kanske blir jättebra? Förbättrar vår relation jättemycket? Men han kanske har flaskor och burkar i sin lägenhet trots att han bara är där under veckorna? Tänk om han kommer dricka och låtsas som om ingenting?
Jag har ont i magen.
Kommentarer
Trackback
