Ch-ch-ch-changes
Allting förändras nu.
Äntligen har jag tagit beslutet om att sluta vara hästägare. Det har jag varit sedan jag var fjorton, och när man bara har levt i arton är fyra år en ganska lång period. Hästen brukade vara det jag hängde upp mitt liv på, och anledningen till att gå upp på morgonen. Att inse att det inte är så längre är en stor förändring.
Och drömmen. När jag för första gången läste en musiktidning formades en tanke om att jag skulle vilja skriva i en. Det blev en starkare dröm. Så en deppig dag i februari i år tog jag en fika med en vän som blev avgörande. Vi försökte lyfta varandra, och pratade om drömmar. Kanske för att över huvud taget orka se en framtid. När jag vågade nämna denna fantasi om att skriva i en musiktidning blev jag uppmuntrad att försöka förverkliga den. Man har egentligen ingenting att förlora här i världen, så jag gjorde det. Om en vecka kommer jag att vara i färd med att leva den där drömmen. Min största rädsla är att det ska visa sig att den borde ha fått fortsätta vara dröm. Men ett försök är alltid värt något, och då har jag i alla fall försökt.
Det finns nya människor i mitt liv också. Kanske är det mest en jag syftar på, men ändå. Det är också väldigt nytt.
Det känns som att alla dessa förändringar är i mycket bra riktningar. De är fortfarande skrämmande, dock. Men jag klarar det har jag bestämt. Sådant som är bra för en måste man bara göra.
Äntligen har jag tagit beslutet om att sluta vara hästägare. Det har jag varit sedan jag var fjorton, och när man bara har levt i arton är fyra år en ganska lång period. Hästen brukade vara det jag hängde upp mitt liv på, och anledningen till att gå upp på morgonen. Att inse att det inte är så längre är en stor förändring.
Och drömmen. När jag för första gången läste en musiktidning formades en tanke om att jag skulle vilja skriva i en. Det blev en starkare dröm. Så en deppig dag i februari i år tog jag en fika med en vän som blev avgörande. Vi försökte lyfta varandra, och pratade om drömmar. Kanske för att över huvud taget orka se en framtid. När jag vågade nämna denna fantasi om att skriva i en musiktidning blev jag uppmuntrad att försöka förverkliga den. Man har egentligen ingenting att förlora här i världen, så jag gjorde det. Om en vecka kommer jag att vara i färd med att leva den där drömmen. Min största rädsla är att det ska visa sig att den borde ha fått fortsätta vara dröm. Men ett försök är alltid värt något, och då har jag i alla fall försökt.
Det finns nya människor i mitt liv också. Kanske är det mest en jag syftar på, men ändå. Det är också väldigt nytt.
Det känns som att alla dessa förändringar är i mycket bra riktningar. De är fortfarande skrämmande, dock. Men jag klarar det har jag bestämt. Sådant som är bra för en måste man bara göra.
Kommentarer
Trackback
