Conor Oberst och jag
Self-destruction is something that, unless you're really good at it, you're going to have to give up at some point.
It seems like movement keeps me in a good headspace. I keep hoping I'll show up somewhere and be like "This is my spot, I never want to leave." But it hasn't happened yet.
Not that I've completely overcome my obsessive worrying. But I just try not to do that as much anymore.
Every once in a while there's a moment that just strikes me as so surreal. You don't usually see these things while they happen. You just kind of live your life and do things as they come up... And then all of a sudden it's ten years later, and everything has changed.
De kursiverade raderna här ovan är citat. Conor Oberst lär ha sagt dem i en intervju med tidningen Uncut. Jag tror dem. Ärligt talat, de kunde lika gärna ha pratat med mig! (Bortsett från att jag är lika musikalisk som lampan i ett kylskåp, då.) Jag tänker såhär. Exakt såhär. Oberst är nog ett medium och läser mina tankar tvärs över atlanten. Eller så är det vanligt att tänka dem, och det är anledningen till att hans texter är så uppskattade. Men ändå. Jag kan ändå inte riktigt släppa att vi tänker exakt lika! Vi borde gifta oss eller något. Synd bara för honom att jag inte är intresserad. Av giftermål. Hans musik, och texter, och nu även tankar, intresserar väldigt mycket.
Seriöst. Läs citaten en gång till.
haha precis den känslan får jag av tony kakkos texter ... then you know why im in love with him
