Annas blogg

Det är en liten kick att springa rakt ut i en fyrfilig väg och hoppas att man inte hamnar under en spårvagn, men det är en större kick när någon säger "kan inte du ta och lyssna på den här skivan?". I synnerhet inte när denna någon är chefredaktör för Groove. Jag vet inte hur jag ska beskriva Gary riktigt träffande, men jag gillar honom verkligen. Han är både sympatisk och respektingivande, och den kombinationen gör honom på något sätt till en väldigt trygg person. Något i den vägen. Det är han och Per som är på kontoret om dagarna. Per är nog en av världens coolaste människor. Han är totalt okonstlad - han bara är. Det är ganska befriande. De båda är trevliga att jobba (jag tror jag vågar använda det ordet nu) med. Det är skämt och avslappnad stämning, åtminstone nu när jag börjat slappna av litegrann.

Antagligen uppskattar jag dem för ovan nämnda egenskaper för att jag själv är motsatsen. Kan bli helt otrygg och vara Fröken Svår när jag måste göra något. Det här är så bra för mig. Idag påpekade Per att jag inte behöver fråga om allt, "du fixar det själv". Det kändes lite som att han förklarade för mig att de litar på mig. Det är helt galet, men ändå rätt förnuftigt. Litar de på mig så gör jag det också. När någon säger "det här kan du skriva om" så säger man inte emot, då gör man det.

Intressant info om Groove i övrigt: På en bokhylla sitter vad som ser ut som ett urklipp från en tidning med texten "size does matter!". Lärorik praktik, det här (observera gärna ironin, som egentligen inte är ironi eftersom jag lär mig en jävla massa om skrivande och musik, men ni fattar förhoppningsvis grejen).