Annas blogg

Hjälp. Jag kommer att avlida. Av nervositet. (Fast det kanske hade varit ett udda sätt att dö på? Ja, för det är något att eftersträva. Skärpning, Anna.)  

Jag försöker med hjälp av internet (tacktacktack för last.fm och wikipedia och myspace) införskaffa någon slags koll på musik så att jag kommer att veta vad jag skriver om. På ett sätt är det kul och intressant, jag menar, det är trevligt att lyssna på ny musik och att läsa om saker man är intresserad av. Men. Ju mer jag irrar runt i cyberspace desto mer inser jag hur lite koll jag i själva verket har, och för varje ord någon annan skrivit om musik får jag mer prestationsångest. 

Vilket för oss till Fridah Jönssons blogg. En dag för några veckor sedan skaffade jag bloggkoll, och letade mig runt lite där. En av de mest lästa bloggarna under kategorin "Film, musik och litteratur" var den, och ska jag vara ärlig gick jag in och läste den mest på grund av adressen. Jag märkte då att den var rolig och började "prenumerera" på den som det heter på bloggkoll. Det här är alltså en av alla bloggar som skrivs i detta avlånga land. Vad har den med prestationsångest att göra?

Såhär. Människan är femton år och har blivit tillfrågad(!) av Linda Skugge om hon inte vill praktisera med henne. Människan skriver originellt, lättläst och roligt, men fortfarande inte ytligt på något sätt. Människan skriver krönika i Dalatidningen (heter den så? En tidning i Dalarna, i alla fall.) Fridah, jag är glad för din skull, det är jag.

Jag kan bara inte låta bli att jämföra mig och få panik. Vad har jag gjort i arton år?! Varför har jag lagt så mycket tid på så värdelösa saker? När jag borde lärt mig skriva. Hjälp. Men det är väl kul när det går bra för andra!

Idag är det fyra dagar kvar. Om det här är det sista ni hör från mig så beror det på att min ångest har fått mig att säga upp bekantskapen med alfabetet.