Annas blogg

Idag har jag tänkt på framtiden. Det gör jag hela tiden, men idag har jag faktiskt kommit fram till något. Slutsatsen att jag måste börja tro på min egen förmåga att göra saker rätt. År av tvivel på det säger emot mig, men innerst inne vet jag nog att det inte alltid är så. Dessutom måste jag lära mig att tåla krav från andra människor. Det behöver jag för att klara praktiken på Groove. För ja, det är mycket den jag är nervös över. Även om min mors oro över att jag aldrig någonsin kommer att klara av ett jobb inte passerat obemärkt. Grunden till min oro är det faktum att av de praktikplatser jag haft är det endast en som uppskattat mig. Hittade ett omdöme från en praktikplats jag hade i nian. "Anna verkade mest längta hem, eller i alla fall bort." Det stämde nog. Och på Västeråsen var jag en sådan katastrof att de skapade en praktikantregel - ingen får göra praktik ensam. Så att ingen blir deppig och inåtvänd och missanpassad, eller så. Ehm.

Hur som helst. Groove. Jag vill verkligen göra det. Och mer än en person tror på mig i frågan. Jag gör det nästan lite själv. Hisnande tanke, men jag sade "nästan". Åtminstone kan jag lära mig, om jag bara fixar krav och kan ta emot konstruktiv kritik. Jag måste klara det. Jag får helt enkelt lära mig. Det ska gå. Så det så. 

Nu vill jag att min kropp ska skärpa sig och bli pigg och glad så att jag kan åka härifrån. Problemet är bara att så fort man når "bort" så blir det "här", och så är man tillbaka där man började. Kanske är dags för mig att ta tag i mig själv. Åtminstone se till att jag blir en person som jag vill leva med. Det är ju så det kommer att vara för resten av mitt liv.

(Usch, vad seriöst det blev. Jag blir ju nästan rädd.)