Fear is in the eye of the beholder (dont let it be you).
Min dag började med Samhällskunskap. Vi såg den berömda filmen "Bowling for Columbine". Den var lika hemsk som alltid. Människor kan verkligen göra vad fan som helst, jag är säkert inget undantag. Jag fick lite ont i magen. Ville helst somna bort och slippa tänka på eländet. När filmen var slut lyssnade jag på de andras diskussion. Ärligt talat minns jag inte senaste gången jag lyssnade på en diskussion utan att lägga in en egen åsikt. Men i morse orkade jag inte ens tycka.
Sedan var det Småföretagande. Vi skulle flytta borden på något vis, och jag fattade inte hur av någon anledning. Jag var helt bortdomnad i huvudet och rädd och förvirrad och trött och bara andades lite fort. Folk skrattade och sade att jag skulle sätta mig ner. Jag satte mig ned och det råkade komma ut en tår. Pinsamt. Mitt liv är onekligen patetiskt ibland. Så satt jag och kladdade i mitt block hela den lektionen. Orkade inte tänka.
Men på den positiva sidan, igår tog jag tag i mig själv och fixade gruppterapi igen. Bara pepp och bra saker, och några blev glada tror jag. Jag kände mig som en lite bättre människa.
Hoppas på en tid hos Tomtemor snart. Måste ventilera det jag tänker allra mest på. Annars ser jag fram emot att inte behöva tänka på det i eftermiddag på stan med Cami. Idel ljuspunkter.
Jag är rädd. För vad vet jag inte riktigt. Mig själv, livet, världen, kärlek och sorg kanske.
these bars are filled with things that kill
but now you probably should have learned
Sedan var det Småföretagande. Vi skulle flytta borden på något vis, och jag fattade inte hur av någon anledning. Jag var helt bortdomnad i huvudet och rädd och förvirrad och trött och bara andades lite fort. Folk skrattade och sade att jag skulle sätta mig ner. Jag satte mig ned och det råkade komma ut en tår. Pinsamt. Mitt liv är onekligen patetiskt ibland. Så satt jag och kladdade i mitt block hela den lektionen. Orkade inte tänka.
Men på den positiva sidan, igår tog jag tag i mig själv och fixade gruppterapi igen. Bara pepp och bra saker, och några blev glada tror jag. Jag kände mig som en lite bättre människa.
Hoppas på en tid hos Tomtemor snart. Måste ventilera det jag tänker allra mest på. Annars ser jag fram emot att inte behöva tänka på det i eftermiddag på stan med Cami. Idel ljuspunkter.
Jag är rädd. För vad vet jag inte riktigt. Mig själv, livet, världen, kärlek och sorg kanske.
these bars are filled with things that kill
but now you probably should have learned
Kommentarer
Trackback