Har du tappat kontrollen, lilla vän?
Jag har gjort om min blogg och känner mig lite duktig. Det var i och för sig inte speciellt svårt, men i alla fall.
Nu har jag fått en tid hos Tomtemor. Den 12 mars. Det är två veckor tills dess. Nu har jag gått och burit på fucking jävla Thailandsresan i två veckor redan. Ni som läst och vet kanske tycker att det inte är så mycket att gnälla över, men jag mår ändå dåligt över det för jag är en klen människa.
Det kommer en hel del skoluppgifter nu och min hjärna har absolut inget förvaringsutrymme över. Finns ingen som helst plats, jag försöker trycka in det och det snurrar lite, och jag har ont i magen. Jag vill försvinna.
Finns det något sunt förhållande till mat i detta liv? Jag börjar tror att det inte finns det för mig. Märkte att jag åt godis på ett ohälsosamt sätt, som tröst och lugn. Ja, mycket mat i samma syfte också i och för sig. Bestämde mig för att sluta med godis. Åt mer mat, och nyttigare saker men på samma destruktiva sätt. Snabbt tuggande och utan att känna efter smaken, bara för att kanske bli lugn. Och komplex fattar jag ingenting av. Eller vad som är okej och bra och normalt. Nu under sockerförbud vill jag ha det mer än innan, jag vill synda, frossa, kanske dö av fetma. Jag äter så mycket mat. Men jag vet att jag måste äta mat även om det känns dåligt, fast ändå bra. Och jag kommer i alla fall inte få ätstörningar i meningen svälta sig eller spy upp all mat, för det är jag så fruktansvärt jävla livrädd för. Jag kan lova mig själv att äta ett visst mått mat och sedan ändå äta mer. Äta utan att njuta och utan att vara hungrig.
Det är bara det att jag inte har någon kontroll på mig själv. Jag vet inte var jag har mig.
Och jag som lovade mig själv att det här skulle bli en glad blogg med intressanta tankar, inte en varje dag-tankesoptipp. Jag kan faktiskt inte ens hålla ett löfte till mig själv. Som bara jag har kontroll över. Ingen kontroll.
Jag vill bort. Men när man kommer "bort" så blir det "här" och sig själv har man alltid med sig om man inte skjuter en kula genom huvudet. Det känns ju fint att finnas till.
Men nej, vad gnäller du för? Kom ihåg hästen, vänner, mamma, gruppterapi, kom ihåg det du kan vara tacksam för! Vad fan är det för fel på dig? Du lever i välfärd, hello?! Du har mat för dagen och du gnäller för att du itne har kontroll på hur du äter. Jävla idiot. Ta kontroll på dina tankar i stället.
Nu har jag fått en tid hos Tomtemor. Den 12 mars. Det är två veckor tills dess. Nu har jag gått och burit på fucking jävla Thailandsresan i två veckor redan. Ni som läst och vet kanske tycker att det inte är så mycket att gnälla över, men jag mår ändå dåligt över det för jag är en klen människa.
Det kommer en hel del skoluppgifter nu och min hjärna har absolut inget förvaringsutrymme över. Finns ingen som helst plats, jag försöker trycka in det och det snurrar lite, och jag har ont i magen. Jag vill försvinna.
Finns det något sunt förhållande till mat i detta liv? Jag börjar tror att det inte finns det för mig. Märkte att jag åt godis på ett ohälsosamt sätt, som tröst och lugn. Ja, mycket mat i samma syfte också i och för sig. Bestämde mig för att sluta med godis. Åt mer mat, och nyttigare saker men på samma destruktiva sätt. Snabbt tuggande och utan att känna efter smaken, bara för att kanske bli lugn. Och komplex fattar jag ingenting av. Eller vad som är okej och bra och normalt. Nu under sockerförbud vill jag ha det mer än innan, jag vill synda, frossa, kanske dö av fetma. Jag äter så mycket mat. Men jag vet att jag måste äta mat även om det känns dåligt, fast ändå bra. Och jag kommer i alla fall inte få ätstörningar i meningen svälta sig eller spy upp all mat, för det är jag så fruktansvärt jävla livrädd för. Jag kan lova mig själv att äta ett visst mått mat och sedan ändå äta mer. Äta utan att njuta och utan att vara hungrig.
Det är bara det att jag inte har någon kontroll på mig själv. Jag vet inte var jag har mig.
Och jag som lovade mig själv att det här skulle bli en glad blogg med intressanta tankar, inte en varje dag-tankesoptipp. Jag kan faktiskt inte ens hålla ett löfte till mig själv. Som bara jag har kontroll över. Ingen kontroll.
Jag vill bort. Men när man kommer "bort" så blir det "här" och sig själv har man alltid med sig om man inte skjuter en kula genom huvudet. Det känns ju fint att finnas till.
Men nej, vad gnäller du för? Kom ihåg hästen, vänner, mamma, gruppterapi, kom ihåg det du kan vara tacksam för! Vad fan är det för fel på dig? Du lever i välfärd, hello?! Du har mat för dagen och du gnäller för att du itne har kontroll på hur du äter. Jävla idiot. Ta kontroll på dina tankar i stället.
Kommentarer
Postat av: Cami
Vi försöker rymma ifrån oss själva. Så bort finns nog egentligen inte. Hmm. *fundera vidare*
Trackback
