I am scarred, I'm so scared

Okej. Gårdagkvällen blev inte alls som jag hade tänkt mig. Inte alls.
Min plan var, detta var runt tio-tiden, att gå tillbaka till Hollywood för att be pappa om pengar till att fylla på telefonen, ringa hem och sedan lyssna på Bloc Party och gråta lite. Så blev det emellertid inte.

Jag gick till Hollywood, och då var den där killen där som tydligen var så bra på språk. Pappa satt med armen runt en thailändsk tjej och såg nöjd ut, och språk-killen bad mig sätta mig ner. Jag gjorde så, även om jag inte nu riktigt minns varför, och vi pratade. Om allt möjligt, det var trevligt. Pappa blev tydligen glad för att jag hade kommit dit. Det kom in en som sålde rosor och språk-killen, som heter Mikael och är minst 25, köpte tre åt mig. "Du behöver le lite" sa han. På det hela taget betedde han sig mysko. Sa att jag var söt och hade sig. Men han var en rolig människa i övrigt så det försökte jag ignorera så gott det gick. Så köpte han en drink åt mig, en röd sak som serverades i ett glas format som en kvinnokropp. Den lyckades jag spilla ut när jag hade tagit två klunkar. Jag fick en ny drink. När jag hade druckit två klunkar av den gick jag på toaletten och när jag kom tillbaka hade pappa vält hela bordet och krossat mitt glas. Den tredje lyckades jag dricka halva av, sedan välte pappa bordet igen. Vid tre-snåret drack vi vatten och gick hem. Vilken jävla konstig kväll!

Jag hade i och för sig trevligt, det kan jag inte neka till. Men dels att se pappa full var ju självklart jobbigt, och bli stött på (eller så är jag bara inbilsk, man vet ju aldrig) av en 25-åring! Det känns helskumt. Angående det eventuella stötandet tror jag i och för sig att det är för att vara snäll mot mig och ge mig bättre självförtroende eller något sånt. Det kom nämligen fram att pappa hade försökt dra med mig till Hollywood för att jag skulle träffa den här killen, och killen hade lovat att "muntra upp" mig. Så det är väl förklaringen till det. Men det skrämmer mig väldigt mycket ändå som ni som känner mig redan har förstått...

idag begav jag mig med ner till stranden. Efter en timmes solning gick jag en bit längs strandkanten, och plötsligt upptäcker jag knottror på bröstet! USCH! Det är väl någon slags soleksem, värmeutslag eller brännblåsor eller något sånt. Jag känner mig otroligt dum och liksom friterad. Usch. 

Synd att jag inte höll mitt absolutist-löfte. Men jag kände direkt att när det kom till kritan skulle jag vilja festa med dillebarnen när våren börjar komma. Och uppenbarligen dricka /spilla ut drinkar också. Ja, jösses. 

Jag är rädd. Visst var det trevligt att komma ut och träffa folk, visst. Men, nej, jag vet inte, hjälp! 
Jag vill hem.
Och jag vet att jag skriver i varje inlägg att jag vill hem. Men det är sant. 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0