I don't know now what to do
Den spännande följetongen fortsätter.
I natt när jag slutat fördriva tiden med internet, runt halv fem, satte jag mig i ett hörn på golvet i datorrummet och försökte sova. Dock fick jag ingen riktigt ro och vid halv sex insåg jag att jag var så pass trött att jag skulle kunna somna på rummet i alla fall. Jag gick dit och somnade efter en stund med The Lucksmiths i öronen. När jag vaknade vid tolvtiden på dagen var jag seg av flera dagars otillfredsställande sömn. Jag hörde att min pappa gick upp då. Vi hade sovit över frukosten och hade ingen mat på rummet. Jag somnade om.
När jag vaknade en halvtimme senare var det första jag såg när jag satte mig upp min pappa som satt på balkongen och drack whisky direkt ur flaskan. Det kändes inte som någon bra start alls på dagen och jag funderade på att skippa min plan på prata med honom. Istället läste jag lite i min bok, åt en näve cashewnötter och en snickers och samlade kraft. Så gick jag ut på balkongen. Började kallprata lite. Fick veta vad pappa druckit när han var ute. Två gin & tonic, ett par whisky, öl. Min samlade kraft darrade till. Han frågade mig om jag hade sovit när han kom tillbaka. Han mindes inte. Så pratade vi lite om vad vi skulle göra under dagen. Jag gick med på att ta mig med ner till stranden. Precis innan han skulle resa sig för att börja plocka ihop badgrejer tog jag sats.
-Men först vill jag prata med dig som en sak.
-Jaha, okej.
Det blev tyst medan jag desperat sökte i mitt ordförråd efter en formulering.
-Jag tycker att det är lite jobbigt att du dricker... sprit, hela tiden.
-Jaha, då ska jag inte göra det... hela tiden.
Tystnad. Det sved lite i halsen och huvudet kändes tungt av återhållen gråt.
-Jag blir liksom lite orolig. Rösten skar sig lite, fan också. Men jag fortsatte med en mening jag tänkt ut på förhand.
-Man behöver väl inte dricka alkohol för att ha semester.
-Det blev lite kanske mycket igår. Men orolig behöver du inte vara annars. Du har ju alltid bara sett mig på helgerna, det är ingen bra bild. Vi vuxna är ju så jobbiga när vi är på semester.
Det sista sades med en lätt sarkasm som jag inte tror var meningen att jag skulle uppfatta.
Så sade han:
-Då kan ju du hämta en flaska vatten åt mig.
Jag kände mig lite förolämpad av att bli behandlad som en uppassare, det kändes som om han ville bestraffa mig. Det var liksom inte hans ensak att inte dricka alkohol, skulle han inte göra det var jag tvungen att ta ansvar för det. Eller så överdriver jag och läser in betydelser som är helt fel.
Hur som helst hade vi det trevligt på stranden och pappa drack bara vatten. När vi kom tillbaka gick han för att hämta tvätt vi hade lämnat in (lyx!) och passat på att köpa lika många burkar öl som alla tidigare dagar. Nu är klockan åtta här och han är inne på sin tredje. När den andra öppnades tog jag en Breezer. Fånigt nog känns det som att jag ger igen med samma mynt, men antagligen rättfärdigar jag bara hans drickande genom att själv dricka. Sedan är ju Breezer väldigt gott också. Jag vet inte om han inte tycker att öl räknas, jag kanske borde sagt alkohol över huvud taget.
Vi får väl se hur kvällen utvecklar sig. Vi ska snart gå ut och äta. Jag vill helst sova i åtta dagar tills vi ska hem. Jag är fortfarande orolig, kanske är att han dricker öl fast jag sagt och han borde förstått ett tecken på att han inte kan låta bli, men det känns bättre nu än det totala ångesten i natt. Men det är självklart att jag oroar mig, det är ju mitt främsta expertområde.
Nu måste jag gå. Följetongen fortssätter, det kan jag lova. Jag beundrar er som orkar läsa skiten, men utan att hyckla måste jag säga att jag vill ju att ni ska göra det. Ensamheten, som sagt. Att ni finns där på andra sidan en datorskärm känns lite förtröstansfullt. Ni finns åtminstone, om än alldeles för långt bort.
I want to have control
I natt när jag slutat fördriva tiden med internet, runt halv fem, satte jag mig i ett hörn på golvet i datorrummet och försökte sova. Dock fick jag ingen riktigt ro och vid halv sex insåg jag att jag var så pass trött att jag skulle kunna somna på rummet i alla fall. Jag gick dit och somnade efter en stund med The Lucksmiths i öronen. När jag vaknade vid tolvtiden på dagen var jag seg av flera dagars otillfredsställande sömn. Jag hörde att min pappa gick upp då. Vi hade sovit över frukosten och hade ingen mat på rummet. Jag somnade om.
När jag vaknade en halvtimme senare var det första jag såg när jag satte mig upp min pappa som satt på balkongen och drack whisky direkt ur flaskan. Det kändes inte som någon bra start alls på dagen och jag funderade på att skippa min plan på prata med honom. Istället läste jag lite i min bok, åt en näve cashewnötter och en snickers och samlade kraft. Så gick jag ut på balkongen. Började kallprata lite. Fick veta vad pappa druckit när han var ute. Två gin & tonic, ett par whisky, öl. Min samlade kraft darrade till. Han frågade mig om jag hade sovit när han kom tillbaka. Han mindes inte. Så pratade vi lite om vad vi skulle göra under dagen. Jag gick med på att ta mig med ner till stranden. Precis innan han skulle resa sig för att börja plocka ihop badgrejer tog jag sats.
-Men först vill jag prata med dig som en sak.
-Jaha, okej.
Det blev tyst medan jag desperat sökte i mitt ordförråd efter en formulering.
-Jag tycker att det är lite jobbigt att du dricker... sprit, hela tiden.
-Jaha, då ska jag inte göra det... hela tiden.
Tystnad. Det sved lite i halsen och huvudet kändes tungt av återhållen gråt.
-Jag blir liksom lite orolig. Rösten skar sig lite, fan också. Men jag fortsatte med en mening jag tänkt ut på förhand.
-Man behöver väl inte dricka alkohol för att ha semester.
-Det blev lite kanske mycket igår. Men orolig behöver du inte vara annars. Du har ju alltid bara sett mig på helgerna, det är ingen bra bild. Vi vuxna är ju så jobbiga när vi är på semester.
Det sista sades med en lätt sarkasm som jag inte tror var meningen att jag skulle uppfatta.
Så sade han:
-Då kan ju du hämta en flaska vatten åt mig.
Jag kände mig lite förolämpad av att bli behandlad som en uppassare, det kändes som om han ville bestraffa mig. Det var liksom inte hans ensak att inte dricka alkohol, skulle han inte göra det var jag tvungen att ta ansvar för det. Eller så överdriver jag och läser in betydelser som är helt fel.
Hur som helst hade vi det trevligt på stranden och pappa drack bara vatten. När vi kom tillbaka gick han för att hämta tvätt vi hade lämnat in (lyx!) och passat på att köpa lika många burkar öl som alla tidigare dagar. Nu är klockan åtta här och han är inne på sin tredje. När den andra öppnades tog jag en Breezer. Fånigt nog känns det som att jag ger igen med samma mynt, men antagligen rättfärdigar jag bara hans drickande genom att själv dricka. Sedan är ju Breezer väldigt gott också. Jag vet inte om han inte tycker att öl räknas, jag kanske borde sagt alkohol över huvud taget.
Vi får väl se hur kvällen utvecklar sig. Vi ska snart gå ut och äta. Jag vill helst sova i åtta dagar tills vi ska hem. Jag är fortfarande orolig, kanske är att han dricker öl fast jag sagt och han borde förstått ett tecken på att han inte kan låta bli, men det känns bättre nu än det totala ångesten i natt. Men det är självklart att jag oroar mig, det är ju mitt främsta expertområde.
Nu måste jag gå. Följetongen fortssätter, det kan jag lova. Jag beundrar er som orkar läsa skiten, men utan att hyckla måste jag säga att jag vill ju att ni ska göra det. Ensamheten, som sagt. Att ni finns där på andra sidan en datorskärm känns lite förtröstansfullt. Ni finns åtminstone, om än alldeles för långt bort.
I want to have control
Kommentarer
Postat av: Mattis
Starkt jobbat Anna! Du har iaf gjort ett litet försök nu och han vet en del om hur du tycker och tänker om det.. Älskar dig och saknar dig en massa!
Postat av: Limpo
Hej Anna. Kom ihåg att du är bra! Det var riktigt starkt av dej att be din pappa att inte dricka så mycket. Du är STARK. Heja dej. Vi saknar dej här på Dille. Kämpa vidare. Kram
Postat av: Cajsa
Älskade, älskade Anna. Hold on.
det kommer alltid finnas
en hand för dig nånstans
du kan sluta dina ögon
och aldrig känna dig ensam
Trackback