Annas blogg

Eftermiddagen tillbringades i sängen med mp3, en mycket tillfredsställande sängkamrat. Jag sov och försökte uthärda. Vid åtta gick vi ut och åt. Jag var inte hungrig trots flera timmars fasta, mycket olikt mig, men åt ändå en barnpizza som faktiskt var god.

Mina knottror flagar av. Äckel!! Som min käre far påpekade igår kväll "Anna, du måste fälla skinn för att förstå smärtan i att fälla skinn!". No kidding? Hur som helst, nu förstår jag. Jag är numera en vis kvinna.

För övrigt är jag mest låg och frånvarande. Hade helst velat stänga av mig tills jag är framme i Halmstad och kan sätta på min mobil. Och ringa till alla underbara människor. Min pappa var väldigt gullig idag, när vi satt och åt sade han "ska vi köpte lite mobilpengar så du kan ringa hem till Dillefamiljen?". Jag blev lite rörd. "Dina systrar och bröder", lade han till.
Det har antagligen inte framgått i min blogg senaste tiden direkt, men jag tycker faktiskt om min pappa egentligen.

Men mest längtar jag efter min Dillefamilj. Och Gislavedsfolket. Det ÄR för långt mellan Gislaved och Östersund!

Men nu ringer telefonen
det är dags för mig att gå
det är någon som vill att jag ska komma hem

Du kan väl ringa mig ibland
jag pratar gärna sönder alla torra gråa nätter