Annas blogg

Okej. Jag är medveten om att min blogg just nu bara är en enda gnällföljetong. Men jag vill att någon ska veta hur jag mår, för jag känner mig förbannat jävla skitensam. Jag hoppas att ni inte dör. Jag hoppas att ni förstår vad jag menar, och att ni inte tycker att jag är en uppmärksamhetshora. (Vad nu det är, men det har jag avhandlat i tidigare inlägg.) Jag klarar bara inte av att bära detta ensam. Delar med internet, delar med alla. Ökar bördan. Minskar den för mig själv. Ego? Som fan. Jag fattar inte riktigt varför så pass många faktiskt verkar tycka om mig på riktigt. Men jag lyckas acceptera det.

På tal om det ska jag definitivt göra något åt mig själv. Jag vill vara en hel människa och måste sluta hindra mig själv.

Klockan är två på natten här nere i Thailand. Jag tackar någon högre makt för att datorrummet är öppet dygnet runt. I natt vill jag inte sova i hotellrummet. I kväll när vi ätit middag och var tillbaka på rummet sade pappa att han skulle "ut". Jag frågade inte närmre. Läste lite men kände mig obehagligt ensam (och jag som bara velat vara ensam de här dagarna!) så jag gick till datorrummet. Satt där en bra stund. Gick tillbaka. Hotellrummet var fortfarande tomt och jag visste inte vart jag skulle göra av mig själv så jag gick ut och rökte. Gick tillbaka till datorrummet. När jag sedan kom tillbaka låg pappa på sängen med alla kläder, t.o.m. foppa-tofflor och sov. Han vaknade inte när jag stände dörren, tände alla lampor, spolade i toaletten. Ansiktet var rött och något jag inte kunde avgöra om det var svett eller tårar hade runnit längs kinderna. Pannan var svettig så det var väl antagligen svett det också. Andningen var kort och lite oregelbunden. (Hoppas att han är okej.)

Jag lade mig i min säng med en bok och mp3 men insåg snabbt att de inte hjälpte mot ångesten jag började känna av. Det var som att försöka sova bredvid en tickande bomb. (Här vaknar min spyfobi till liv och skriker "bakfylla! Man spyr av alkohol! Du vet inte hur mycket han har druckit!") Jag har ingen aning om hur mycket han har druckit. Vet kanske fem småburkar öl på rummet, lite thailändsk whisky som luktade aceton, en stor öl till maten, okänt antal öl på stranden. Hur mycket när han var ute? Jag pallar inte! Jag kan inte sova där i natt. I går natt somnade jag av ren utmattning vid femsnåret. Känns värre i kväll. Tänker sitta i datorrummet tills frukosten börjar vid sju. Då skall jag konfrontera min far om han är i tillstånd för det.

Det här är faktiskt droppen. Min bägare var full redan innan, men detta med pappa får droppar att rinna över och droppa ned i mitt knä. Anna. Orkar. Inte. Jag önskar att det verkligen kunde komma en defender och hämta hem mig. (Country roads, take me home, to the place where I belong.) Att Bullen skulle komma ridande med min lite ängsliga poni på släp så att jag kunde sitta upp och vi red mot Dille tillsammans.

Jag önskar att Mattis skulle se på mig sådär förstående och sträcka ut armarna till en kram som hon gör ibland. Jag önskar att jag var i Rasmus famn och hörde honom säga "jag tycker om dig". Jag önskar att jag låg mellan Cajsa och Tamme i våra sängar och hörde dem andas och visste att det finns trygghet någonstans. (Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor.) Jag önskar att jag blev omkramad av Jens lugn. En kram av vilket Dillebarn som helst, jag vet att den skulle vara uppriktigt menad från nästan alla (de jag känner, kanske). Jag vill sitta i halmen i Junis box och lyssna på hans tuggande och känna hur hela jag blir liksom harmonisk. Eller i köket i Södra med den där jävla technon som man faktiskt vant sig vid. Vad skulle jag inte göra för att få se Sebbe dansa till cp-låten just nu? Jag skulle gladeligen hjälpa Tora att bleka håret ännu en gång (kanske inte helt snällt mot håret, men ni kanske förstår vad jag menar, eller så gör ni inte det men det kvittar nog). Det skulle ha varit en lättnad att höra Millan skrika i panik för att oljan är slut. Jag hade gärna somnat på en av Blomfrökens lektioner (så hade man fått lite god sömn, kanske).
Jag längtar hem så jag får hjärtsnörp. Och ett tag där kunde jag knappt se tangenterna för att tårarna rann. Jag är så trött. Jag fattar inte hur jag ska klara nio dagar till. Men det som inte dödar härdar. Och man är väl en viking. Ugh.

jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinligt grå
blir jag
utan dina andetag

vad vore jag
utan dina andetag?