Annas blogg

Så känns det nu. Jag är för fan i Thailand på en resa som jag inte behöver betala själv, och jag sitter bara och längtar hem till ett skabbigt kollektiv i vinterkalla Jämtland. "Det är inte sunt" sade min far och där slog han allt huvudet på spiken.

Rubriken är även ofta en anledning till nedstämdhet hos många, tror jag, Åtminstone hos mig själv, det vet jag. Som tur är får jag bli påmind om det då och då. I get by with a little help from my friends.

Om 24 timmar kommer jag att sitta i en flygstol på väg hem, hem, hem.

Jag och mamma har haft mailkontakt dessa dagar och nu har det bestämts att vi ska på hälsohem tillsammans, men med boende i varsitt rum - ett villkor från min sida, "nästan fyra" dagar under påsken. Jag tror att det kommer att bli trevligt. Då ska jag verkligen försöka ta tag i min och mammas relation. Man kan ju inte gå omkring och ha dåliga relationer med sina föräldrar, man har faktiskt bara två och det vet man aldrig hur länge det varar. I och för sig ämnar jag skjuta upp förbättrandet av relationen till den andra föräldern. Jag vill rådfråga någon annan om det först. Typ Tomtemor (de invigda fattar).

Idag fick jag en halsduk av servitriserna på Hollywood Bar. Rörande vänligt! Det är väl för att pappa suttit där nästan varje kväll. Han fick två cd-skivor med thailändsk musik. Man vet inte riktigt vart man ska ta vägen när folk är helt oprovocerat snälla mot en. Jag vet det inte i alla fall.

Jag vill att någon ska tycka om mig, men när någon visar tecken på att göra det blir jag livrädd och fegar ur. Detta är inte min favoritegenskap hos mig själv. Som sagt, jag borde kunna bättre.