På rätt plats i världen
Nu är jag hemma. Hem-hemma, jag har många hem, hos mamma, hos pappa, "hem till Småland", "hem till Sverige", Gislaved... Men Dille är det riktiga hemmat. I sanning.
Jag tillbringade fredagen på resande fot i södra Sverige. Efter Halmstad for jag till Gislaved. Träffade Maria och hennes nya pojkvän(!). Kom till Lindhult där mamma bor. Packade om, sov, åkte till Jönköping. Då var det lördag. Där hoppade jag på tåget. Det var ganska trevligt och kändes som ett okoplicerat sätt att resa. Välbekant om inte annat. Jag tänkte en massa och skrev ner lite av det. Det kanske dyker upp här i bloggen någon gång, nu när jag är hemma och har andra andningshål än min blogg ska jag försöka göra lite annat än att gnälla här. Jag tänker faktiskt på bra saker ibland. Tro det eller ej, liksom.
Det känns bra att vara tillbaka. Det finns en hel del problem här också. Men det gör inget. Det är så det ska vara, på något vis. Det har alltid varit så. Vad vore livet utan en och annan sur citron ibland? Sött, kanske. Eller tråkigt, eller enkelt. Äsch, jag vet inte.
Tillbaka till ätande hela dagen. Tillbaka till att gå ut i stallet halvsovande på morgonen. Tillbaka till att gå på lektioner i pyjamas. Tillbaka till att inte städa, någonsin. Tillbaka till allt det där som är så äckligt och jobbigt oh vardagligtmoch alldeles, alldeles underbart.
Jag tillbringade fredagen på resande fot i södra Sverige. Efter Halmstad for jag till Gislaved. Träffade Maria och hennes nya pojkvän(!). Kom till Lindhult där mamma bor. Packade om, sov, åkte till Jönköping. Då var det lördag. Där hoppade jag på tåget. Det var ganska trevligt och kändes som ett okoplicerat sätt att resa. Välbekant om inte annat. Jag tänkte en massa och skrev ner lite av det. Det kanske dyker upp här i bloggen någon gång, nu när jag är hemma och har andra andningshål än min blogg ska jag försöka göra lite annat än att gnälla här. Jag tänker faktiskt på bra saker ibland. Tro det eller ej, liksom.
Det känns bra att vara tillbaka. Det finns en hel del problem här också. Men det gör inget. Det är så det ska vara, på något vis. Det har alltid varit så. Vad vore livet utan en och annan sur citron ibland? Sött, kanske. Eller tråkigt, eller enkelt. Äsch, jag vet inte.
Tillbaka till ätande hela dagen. Tillbaka till att gå ut i stallet halvsovande på morgonen. Tillbaka till att gå på lektioner i pyjamas. Tillbaka till att inte städa, någonsin. Tillbaka till allt det där som är så äckligt och jobbigt oh vardagligtmoch alldeles, alldeles underbart.
Kommentarer
Trackback
