Your words in my memory are like music to me

Min häst gör mig glad varje dag.
Jag älskar honom så mycket att det gör ont. Jag är livrädd att det ska hända honom något. Att jag sedan kommer att ge honom arbetsrelaterade skador på grund av felaktig ridning är en annan sak. Det insåg jag idag när vi hade ridteori och ridlektion efter varandra. Detta känns inte jättebra.

Vi har börjat med språksociologi i svenskan idag. Därför åkte många människor in till stan och fikade och kollade in människors kroppsspråk. Det var jätteroligt, vi var många och flummade runt. Fast sedan gjorde jag eventuellt någon sur, och det är inte bra. Jag vill inte göra folk sura. Jag vill göra folk glada. Hela tiden, så att de ska tycka om mig lite. Är kanske lite bekräftelseknarkare. Lite, bara.

Jag saknar de som inte är här. De fattas. I brist på tid hos Tomtemor ska vi ha gruppterapi nu. Det var länge sedan, det ska bli mys och bra för lilla Anna och de andra Dillebarnen.
Hej då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0