Annas blogg

Idag när jag stod på Gislaveds busstation vid en tidtabell gick det fram en gubbe som kisade och försökte läsa den. Han hade stora runda glasögon, men de fyllde tydligen inte sin funktion för när han var så nära tabellen att han nästan slog i med glasögonen vände han sig mot mig och frågade om jag kunde läsa åt honom. Det gjorde jag. Och min vanliga rädsla för främmande människor bara uteblev. När han hade tackat och gått iväg stod jag där med en underbar känsla av att ha gjort något bra för en annan människa! Jag greps för stunden av något som sade mig att jag kanske kan göra en skillnad i denna värld. Något till det bättre. Det gjorde mig väldigt glad.

Det här är motsatsen till vad mitt förra inlägg handlade om. Då skrev jag om att jag inte kan göra någonting bättre, utan bara förstör. Det lustiga är att allt är sant. Kanske är allting sant? Kanske finns det ingen sanning eller lögn, ens, bara ett val av hur man ser på saker? Är sanningen subjektiv? Sanningen om vadå, förresten? Nu tänker jag i kringelikrokar. Bäst att köra av vägen och stanna. Ta lite luft (en cigarett om det hade varit så). Se hur andra svischar förbi, målmedvetet.
Nu trasslade jag in mig i metaforen också, och tar mig inte ut. Trasseldag idag.

Adjö.