Anna as she used to be

Jag gick in på http://www.sockerdricka.nu/ idag och läste mina gamla dikter som jag skrev när jag gick i nian.
Ja, jösses. Vad tragisk jag var (och inte på ett bra sätt, om det nu finns sådana).
 Tänkte i alla fall publicera ett par här. Bara för att plåga er alla litegrann.
Så tramsig var jag. Ja, jösses.

----------------------------------

Jag kan inte andas.
Det sitter något i mitt bröst.
Jag kan inte andas.

Jag kan inte röra mig.
Hjärnans signaler håller på med helt andra saker.
Jag kan inte röra mig.

Jag kan inte bestämma mig.
Tvivlet rusar omkring med blodet i kroppen och gör sönder mig.
Jag kan inte bestämma mig.

Jag kan inte leva.
Jag är sönder.
Jag kan inte leva trasig.
Jag kan inte leva.

jag kan inte andas

----------------------------------------------

Det jag gjorde:
     cyklade över regnkletiga löv fastklistrade på asfalt
Det jag gjorde:
     strök lovikkavanten över ansiktet
Det jag kände:
     en stickande mjuk smekning
Det jag kände:
     en doft av våt ull

Och det jag tänkte:
     låt mig bli ett barn i en pulkabacke igen.


--------------------------------

snöflingorna faller utanför
jag faller innanför

snöflingorna går sönder mot marken
jag går sönder mot trycket

(snöflingor är inte så hållbara)

------------------------------------

snö som stjärnor
faller
tusen önskningar
som
faller
går sönder när de når marken
tusen önskningar

som ingen önskar med

--------------------------------------

ord kan skada mer än ni förstår
nej, det är ju jag som tar åt mig för mycket

ett par trasiga jeans, en trasig själ
vem bryr sig?

ingen bryr sig,
lär dig din läxa nån gång
ingen bryr sig
(jag pluggar varje dag)


ni kan dansa en parningsdans bland parfymdoft till plastmusik
och ni kan dansa en segerdans på spillrorna av mig



----------------------------------

På ungdomsmottagningen sa de
"du äger din egen kropp"

Dagen därpå tillhörde min rumpa en äcklig gubbe i simhallen.

Och bland klor och skrynkliga fingrar:
man kan väl få önska?

-------------------------------------

Vad du ser.

Du tänker inte mina tankar
(du tänker dem inte natt efter natt)
Du känner inte mina känslor
(du känner inte min själ slitas isär)
Du minns inte mina minnen
(du bär inga spår av mina minnen)

Du ser mitt kön,
du vet mina åsikter,
du vet min sexualitet.
Du ser att jag uppfyller min roll.

Vad du inte vet, är
varför.

--------------------------------------


Kommentarer
Postat av: Tora

Jag tycker inte allt var så tokigt, inte alls faktiskt, sådär smart var inte jag för två år sen!

2008-01-03 @ 16:43:14
Postat av: Cami

Nej nej, vadå trams? Det är ju ångest i ord. Lite yngre ord än idag, bara. Meningen "(jag pluggar varje dag)" är ju ganska nära den texten av Säkert! som du pratade om; "jag var nog värd allt stryk som jag fått". Det kändes som betydande ord. Jaeh, eller jag vet inte.. hej?

2008-01-03 @ 17:03:22
Postat av: Jossan

Riktigt bra där Anna...önskar att jag kunde få ner mina tankar och känslor på papper sådär..! :)

2008-01-03 @ 23:43:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0