En klump i magen och ett konstigt humör
Hjälp. Nu snurrar det en hel del tankar i mitt huvud. Jag tänkte delge er dem och göra världen till ett sämre ställe. Enjoy.
Lunginflammation på Dille. En häst sjuk och det är en luftburen smitta. Vi har ca 50 hästar på gården och hästfolk som kommer och går. Inte bra. Förutom att det är jobbigt för hästen och hans ägare är jag sjukt orolig för min egen pålle. Ja, jag är egoistisk. Jag åker om två dygn, och tänk om han blir sjuk när jag är borta? Tänk om han inte är kvar när jag kommer tillbaka? (Jag lämnade en frisk och glad Smella och kom tillbaka till ingenting.) Om jag förlorar Júni vet jag inte vad jag gör. Han är min själsfrände och vi ska vara tillsammans. Men antagligen händer det inte, påpekar mitt förnuft lite försynt. Men tänk om!, vrålar mina känslor och magen knyter sig.
Vilket tar oss till nästa orosmoment: Min mage. Den mår illa och har ont och det gör mig stressad, vilket gör att jag mår sämre. Och så vidare.
Två dygn kvar tills jag åker från Dille och jag oroar mig allt mer. Inte för nerresan men för utresan. Det är jävligt långt till Thailand. Och jag är så orolig för att jag ska bli sjuk av maten där, och hur kommer hästabstinensen påverka mitt psykiska mående, och kommer jag och pappa komma bra överens? Och pappas eventuella alkoholkonsumtion? Vad är egentligen normalt när man är på semester? Vad är normalt annars? Jag har inte en jävla aning och två veckor utan att kunna prata med någon annan, hur i helvete ska det gå?
Jag är så jävla rädd.
Vad händer egentligen mellan alla människor här? Vad har vi för vänskapsrelationer? Det är få jag vet var jag har just nu. Allt är kaos och upp-och-ner.
Antagligen kommer allt vara annorlunda när jag kommer tillbaka. Förhoppningsvis bättre. (Bara Júni är kvar, snälla låt honom vara kvar, jag dör annars, jag gör nog det, jag klarar det inte, snälla låt mig ha honom kvar)
Now that I found him, can I keep him?
I'll be your sweetest child
I'll quit all the lying and decieving
you know I wouldn't survive
the loss or the pain
så please don't break this girl
again
Lunginflammation på Dille. En häst sjuk och det är en luftburen smitta. Vi har ca 50 hästar på gården och hästfolk som kommer och går. Inte bra. Förutom att det är jobbigt för hästen och hans ägare är jag sjukt orolig för min egen pålle. Ja, jag är egoistisk. Jag åker om två dygn, och tänk om han blir sjuk när jag är borta? Tänk om han inte är kvar när jag kommer tillbaka? (Jag lämnade en frisk och glad Smella och kom tillbaka till ingenting.) Om jag förlorar Júni vet jag inte vad jag gör. Han är min själsfrände och vi ska vara tillsammans. Men antagligen händer det inte, påpekar mitt förnuft lite försynt. Men tänk om!, vrålar mina känslor och magen knyter sig.
Vilket tar oss till nästa orosmoment: Min mage. Den mår illa och har ont och det gör mig stressad, vilket gör att jag mår sämre. Och så vidare.
Två dygn kvar tills jag åker från Dille och jag oroar mig allt mer. Inte för nerresan men för utresan. Det är jävligt långt till Thailand. Och jag är så orolig för att jag ska bli sjuk av maten där, och hur kommer hästabstinensen påverka mitt psykiska mående, och kommer jag och pappa komma bra överens? Och pappas eventuella alkoholkonsumtion? Vad är egentligen normalt när man är på semester? Vad är normalt annars? Jag har inte en jävla aning och två veckor utan att kunna prata med någon annan, hur i helvete ska det gå?
Jag är så jävla rädd.
Vad händer egentligen mellan alla människor här? Vad har vi för vänskapsrelationer? Det är få jag vet var jag har just nu. Allt är kaos och upp-och-ner.
Antagligen kommer allt vara annorlunda när jag kommer tillbaka. Förhoppningsvis bättre. (Bara Júni är kvar, snälla låt honom vara kvar, jag dör annars, jag gör nog det, jag klarar det inte, snälla låt mig ha honom kvar)
Now that I found him, can I keep him?
I'll be your sweetest child
I'll quit all the lying and decieving
you know I wouldn't survive
the loss or the pain
så please don't break this girl
again
Kommentarer
Trackback
