Annas blogg

I've come to talk with you again

Det är konstigt när ångest kan kännas på något sätt bra bara för att det är en så välbekant känsla. Det är konstigt när man blir rädd när man mår bra bara för att man tror att man inte förtjänar det. Det är konstigt när man försöker få sig själv att må dåligt, medvetet eller omedvetet.

Jag hade ingen egentlig poäng med det där. Jag bara tänkte lite. Och eftersom det här är min blogg kan jag bestämma (kontrollbehov, ehe?), och jag bestämmer att jag inte behöver ha meningsfulla budskap i varje inlägg. Det krävde jag av mig själv i början, men det blev jobbigt i längden. Och man är väl lat.

Jag är fruktansvärt trött i huvudet. Jag tänker så att tankarna slår knut på sig själva, och sedan tänker jag lite till.

I rummet där jag bor, bor det även fem andra.
I rummet där jag bor, bor det sex människor som just nu har väldigt mycket med sig själva.
I rummet där jag bor, bor det människor som väldigt gärna vill hjälpa varandra.
I rummet där jag bor, bor det människor som inte orkar och inte bör hjälpa andra för att de har sig själva att tänka på.
Det är lite tungt att andas i rummet där jag bor. (Det kan väl i och för sig bero på att jag har dåliga lungor.)

Vill du hjälpa?
Hjälp dig själv