I'm just waiting for something that might never come

Dagens nyhet: No more sexfobi! Jag är mer nyfiken. Det blir nog spännande. Nervös, men inte panikslagen. Sen får vi väl se hur det går när jag väl är där, men ja. Anyway, det känns bra.

Inatt sov jag hos mina grannar som jag bor vägg i vägg med annars. Vi sköt ihop två sängar och sov tre personer. Det var väldigt mysigt och jag somnade bättre än på länge. En del prat också som lättade trycket på hjärtat/själen (jag har svårt att hålla isär begreppen). Bra vänner är guld värt.

Idag hade vi Svenska och Engelska. Jag har prestationsångest. Det är så att jag har någon slags språkkörtel som börjar sprattla när jag registrerar något fel. Den har ofta, tyvärr inte alltid rätt. När jag blir medveten om att den missat något fel blir jag väldigt nervös. Det är nog mitt bekräftelsebehov som ställer till det. Jag måste ha rätt, för jag vill vara bra på någonting i alla fall. Jag är ju åtminstone jättebra på svenska. Då ska det ju helst vara perfekt också. Bättre än någon annan vill jag vara, mindervärdeskomplex som jag har.
Idag hade jag nämligen fel, eller jag hade inte skrivit det absolut språkligt snyggaste även om det inte var direkt fel. Det gjorde mig så nervös att jag började tänka efter. Varför är jag så hysterisk när det kommer till sådant? Slutsatsen jag drog var ovanstående. Och självklart måste jag skriva om det i min blogg eftersom jag vill att folk ska tycka att jag är smart, så att jag är värd något.

Jag tänker så mycket att jag slår knut på mig själv.

Kommentarer
Postat av: Cami

Anna-Knut.. Ja! Det passar!

2008-01-09 @ 20:02:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0