Annas blogg

I helgen har jag pratat med en vän jag har saknat. Det har sagts bra saker.
Igår, söndag, pratade vi om en massa saker.

-Jag vill verkligen bli en hel människa inombords!
-Vad är det du känner är fel då?
-Jag tycker inte om mig själv, det är ju det som är det grundläggande problemet.
-Varför tycker du inte om dig själv då?
-...
-Svårt att komma på något? Just det, för det finns inget. Du är bra som du är.

"Ibland är jag så svag att jag faller när en tanke slår mig." Vilken aha-upplevelse! Jag vet inte ens varför jag inte tycker om mig själv, hur i helvete kan jag göra det då? Onödigt! Slöseri med mina värdefulla resurser!
När jag tänkte vidare insåg jag att jag inte tycker om mig själv för att jag inte tycker om mig själv, men om jag inte vet varför jag inte tycker om mig själv är det ju bara trams. Någon som hängde med? Jag hoppas det. För tanken är bra.
Vidare tänkte jag "när är det jag börjar att inte tycka om mig själv?". Jo, det ska jag tala om. Det är när jag gör fel. Minsta lilla misstag och en gäll röst (tänk Knatten) ropar "du är dålig, DÅLIG!". Men hallå, att göra och att vara är två helt olika saker. Bara för att jag gör fel betyder itne det att jag är fel. Stor skillnad.
Till exempel känner jag mig som en dålig hästägare eftersom jag har en sadel som inte är bra. Ett beslut som visade sig vara dåligt jag tog för tre år sedan gör alltså att jag tror att jag är dålig idag. Jag hoppas att det inte bara är jag som hör hur dumt det låter.

Så, kära läsare (det är säkert fyra pers som läser min blogg), var snälla mot er själva! Ni är bra även när ni gör dåliga saker!