Som en vårdag i november
Medge att ni kommer att sakna skabb-följetongen? Ehum.
Igår under min underbara resa genom Sverige shoppade jag litegrann på pocket shop på Stockholm c. Jag köpte tre böcker och en mycket fin anteckningsbok. Senare under tågresan satt jag och skrev i anteckningsboken medan jag spanade ut genom tågfönstret. Det här är vad jag skrev.
Det är kyligt i luften men solljuset ser varmt ut.
Jag ser min reflektion i tågfönstret. Jag ser inte alls ut som jag känner mig. Jag undrar hur andra människor ser sig själva. Ser de ut som de känner sig? Och, egentligen, hur defenierar man det?
I morse for jag från den jämtländska vintern och nu ser jag gulnat fjolårsgräs och nakna träd utanför fönstret. Det känns som en årstidsväxling fast det bara är några timmars tågresa. Men vårkänslorna börjar sprattla och allt känns lite mer värt besväret.
Från att umgås med samma människor (förvisso underbaraste, but still) varje dag i flera månader till att se otroligt många olika människor skynda förbi får en att bli tacksam över att livet är så pass spännande och roligt och framför allt intressant som det är.
Nu är det i och för sig snö här. Men lite av känslan hänger kvar. Och idag träffar jag very old friends! ( Läses med Gandalf-röst. Inte väldigt gamla, utan jag har känt dem länge. Åtminstone längre än dille-barnen.) Det ska bli underbart att ses igen!
Igår under min underbara resa genom Sverige shoppade jag litegrann på pocket shop på Stockholm c. Jag köpte tre böcker och en mycket fin anteckningsbok. Senare under tågresan satt jag och skrev i anteckningsboken medan jag spanade ut genom tågfönstret. Det här är vad jag skrev.
Det är kyligt i luften men solljuset ser varmt ut.
Jag ser min reflektion i tågfönstret. Jag ser inte alls ut som jag känner mig. Jag undrar hur andra människor ser sig själva. Ser de ut som de känner sig? Och, egentligen, hur defenierar man det?
I morse for jag från den jämtländska vintern och nu ser jag gulnat fjolårsgräs och nakna träd utanför fönstret. Det känns som en årstidsväxling fast det bara är några timmars tågresa. Men vårkänslorna börjar sprattla och allt känns lite mer värt besväret.
Från att umgås med samma människor (förvisso underbaraste, but still) varje dag i flera månader till att se otroligt många olika människor skynda förbi får en att bli tacksam över att livet är så pass spännande och roligt och framför allt intressant som det är.
Nu är det i och för sig snö här. Men lite av känslan hänger kvar. Och idag träffar jag very old friends! ( Läses med Gandalf-röst. Inte väldigt gamla, utan jag har känt dem länge. Åtminstone längre än dille-barnen.) Det ska bli underbart att ses igen!
Kommentarer
Postat av: Cami
Jag har också tänkt på det. Jag ser inte heller ut som jag känner mig. Det är skitknepigt att se sig själv och försöka förstå att det-där-är-jag. Hijelp!
Trackback
