Today must have been one of the strangest days
I och för sig är dagen inte slut än. Men hittills.
I natt när jag hade pratat med Millan skulle jag sova. Jag kände för-ångest komma krypande ochuttryckte min nervositet över att inte kunna sova. Fick rådet att läsa, och tog risken att tända min lampa vid sängen. En vaknade och jag kände mig sämre igen, så jag gick. Till fritidslokalens soffor. Där var det folk, snällt folk som lyssnade på mig. Jag var vaken till kanske 4 på morgonen.
Nu är jag alldeles matt och bortdomnad. Både av trötthet och av tankar. Det är någon känsla som lägger sig i bröstet efter en tids nedåtfall, en tyngd. Som en slags sorg över att finnas till. Det kniper i min mage.
Jag beter mig konstigt också nu när jag inte mår bra. Jag blir arg för minsta lilla. Och ledsen för ingenting. Minsta motgång får det att skrika inuti mig: "Jag orkar inte!!!". Jag är så trött. Jag orkar inte?
Hur gör man för att inte gå sönder?
I natt när jag hade pratat med Millan skulle jag sova. Jag kände för-ångest komma krypande ochuttryckte min nervositet över att inte kunna sova. Fick rådet att läsa, och tog risken att tända min lampa vid sängen. En vaknade och jag kände mig sämre igen, så jag gick. Till fritidslokalens soffor. Där var det folk, snällt folk som lyssnade på mig. Jag var vaken till kanske 4 på morgonen.
Nu är jag alldeles matt och bortdomnad. Både av trötthet och av tankar. Det är någon känsla som lägger sig i bröstet efter en tids nedåtfall, en tyngd. Som en slags sorg över att finnas till. Det kniper i min mage.
Jag beter mig konstigt också nu när jag inte mår bra. Jag blir arg för minsta lilla. Och ledsen för ingenting. Minsta motgång får det att skrika inuti mig: "Jag orkar inte!!!". Jag är så trött. Jag orkar inte?
Hur gör man för att inte gå sönder?
Kommentarer
Trackback
