Annas blogg

Jag haaaaaaaatar ätstörningar.
Just to remind you.

Och jag hatar min hals/mina lungor. Jag kan inte andas överdrivet bra. Låg och snodde runt halva natten. Seriöst, jag vill ha LUFT! Och min röst tillbaka, tack. Och intressanta tankar att skriva här.

Och jag grät mig till sömns efter alla dar.
Är en bra låt av Säkert!. Som för mig handlar om mobbning. Och stämmer in på mig så jävla bra. Tydligen så handlar den om att Säkert! själv var en nobody som ingen lade märke till. Men hon sjunger om utsatthet, i alla fall låter det så i mitt huvud när hon sjunger jag var nog värd allt stryk som jag fått. Men det kanske inte spelar någon roll? Alla som lyssnar på en låt tolkar ju in egna känslor och upplevelser i texten oavsett vad artsiten hade för tanke från början. Men jag antar att man vill känna sig speciell och passa in i något, och gärna vill vara exakt rätt för någonting. Så därför vill man gärna ha rätt. Jag har fel, men jag är inte fel för det. Tänker jag.

Det känns som att mitt huvud fattar allt och vet precis hur jag ska leva för att må bra och vara glad, men mina känslor hänger inte med alls.

Igår fick jag förresten veta att jag är normal. Det är normalt med närhetsångest och snoppfobi. Så nu känner jag mig ganska dum, eftersom jag har känt mig väldigt miffo. Men det gör nog alla. Vilket gör det hela ännu mer patetiskt. För jag kan ju inte acceptera att alla människor är ganska lika i grund och botten, nej nej, jag tror att jag är så jävla speciell. Det är ju rätt arrogant egentligen.