Annas blogg

En fråga jag ställer när jag egentligen undrar "vem är du?". Jag, och många andra, har ett slags fördomsregister i mitt huvud. Hårdrockare är så, punkare är så, indiepopare är så, allätare är så. Vi gör allt för att placera varandra, och oss själva, i genres, och tror sedan att vi vet någonting om den personen. Det behöver inte alls stämma. För anledningarna till att man tycker om viss musik kan vara så olika och skiftande. Visst kan det vara så att fördomar stämmer, men det kan också vara så annorlunda. Du kan tycka om en låt helt enkelt för att melodin väcker känslor (bra eller dåliga), för att texten sätter ord på en känsla du själv saknat ord för, för att den påminner om en plats eller person, för att den är så dålig att den blir rolig, och antagligen av tusen andra anledningar som jag inte kommer på just nu. Poängen är att grunden är så olika från person till person att det egentligen inte säger något om personen i fråga förrän man vet den faktiska anledningen.

Vi kan också använda fördomar om musik, och på sätt och vis försöka styra hur vi vill att folk ska se på oss och hur vi ser på oss själva. Jag vill vara som alla andra, alltså lyssnar jag på det alla andra lyssnar på. Jag vill vara hård, alltså lyssnar jag på hårdrock. Vi vill känna oss bättre, och mer som de vi vill vara än de vi är. Men det kanske är bra om det leder till att vi söker oss till ny musik och utvecklar vår musiksmak. För av vilken anledning vi än lyssnar så får musik oss att må bra. Kanske mår vi faktiskt på något plan bra av att söka vår identitet i musik och egna och andras fördomar.