We might die from medication, but we sure killed all the pain
Jag kände en mycket obehaglig känsla i min kropp idag. En känsla jag verkligen inte vill ha där. En känsla jag sett hos andra på mycket nära håll som skrämt mig fruktansvärt mycket.
I och för sig kände jag den i somras här på LIndhult. Det kanske är Lindhult som är förbannat. Jag hoppas det, jag intalar mig det. För just det jävla problemet orkar jag inte med. Jag vill inte. Jag hatar ångest. Jag är ledsen och less.
Just för ögonblicket alltså. För som ni vet går det fort upp och ner. Idag var jag glad och vårrusig och lyssnade på Håkan Hellström. Och nu efter kvällens godisätande är jag bitter och deppar till Bright Eyes.
And if you promise to stay conscious I will try and do the same
We might die from medication, but we sure killed all the pain
But what was normal in the evening by the morning seems insane
