För dum för pop
Det var ett bra initiativ att införskaffa mat, och absolut nödvändigt. Dock är jag nu darrig i benen och lite yr i skallen. Men jag har ju ätit?! Hm. Måste lära mig att förstå vad min kropp menar med sina signaler. Dessa missförstånd går inte an.
När jag passerade glassdisken blev jag plötsligt väldigt sugen på glass, men så såg jag framför mig hur jag satt i en liten lägenhet i Gislaved och åt glass ensam. Då var jag plötsligt extremt osugen. Det såg så tragiskt ut.
Varför i hela världen står musiktidningarna bredvid Slitz och de andra? Är det konstigt att musikbranschen fortsätter vara mansdominerad? Varför finns det en rosa och en svart sida av tidningsstället, och ska man behöva välja? Jag blev så irriterad att jag bestämde mig för att jag inte hade råd att köpa någon tidning. (Fast, Mojo hade en intervju med Sigur Rós... Kanske att jag ändrar mig och går tillbaka. Men 69 kronor är mycket för en tidning. Då ingår i och för sig en skiva. Dessa svåra beslut i livet!)
Rörigt. Ursäkta. Det snurrar i min skalle.
