Jag känner mig konstig, mest för att jag är
När jag hade åkt till Kalix sade Cami såhär: "Du är inte frisk, men samtidigt är du den friskaste jag känner." Jag minns inte vad jag hade sagt precis innan och jag vet såklart inte hur hon tänkte. Vi låg på en madrass under hästtäcken i en sadelkammare, det luktade häst och hon sade det där. Sedan dess har jag funderat på om det var positivt eller negativt. Tanken lär ha varit positiv eftersom det kom från en person som tycker om mig (jag är ganska säker). Kanske är det bara ett val jag måste göra, om jag ska trivas med den jag är eller inte, och inte en fråga om fakta.
Vad är att vara frisk? Att följa sina drömmar, eller att ha stenkoll på sin ekonomi, eller att vara som folk förväntar sig, eller att vara socialt anpassningsbar, eller att kunna svälja sina känslor, eller att behöva ett glas vin för att kunna koppla av till helgen, eller att alltid vara nöjd med sig själv, eller att inte dra uppmärksamheten till sig, eller att följa impulser, eller att styras av förnuft (om man har något sådant), eller...?
Jag vet inte. Varken om jag är "frisk" eller om jag vill vara det. Och det spelar verkligen ingen roll, alls. Mitt liv lever på oavsett. Det är till och med väldigt trevligt emellanåt, och det kan räcka.
min första tanke var, att vara frisk är att kunna hantera sig själv, och även de gånger man inte har den kontroll man önskar att man hade... flum..? be mig inte vidareutveckla :P
