Annas blogg

Mitt liv är rörigt. (Jag vet inte om det kommer som en nyhet direkt, men i alla fall, stating the obvious är som sagt min grej.)

Praktik. Måste ordnas, kanske. För idag upptäckte jag följande mening på den knasiga hemsidan http://www.dille.se: "Timmarna till APU plockas från alla ämnen och kurser." Alla. Alla! Vilket rimligtvis borde innefatta exempelvis Svenska. Det skulle göra min praktik helt kalasgiltig (bra ord). Jag har skickat ett mail till APU-ansvariga Blomfröken och påpekat detta. Så vi får se. Annars har jag ringt Gislaveds Handelstrådgård, som nobbade mig, och mailat djuraffären i Gislaved eftersom de envisas med att vara upptagetton i telefon. 

Det där med praktik leder oss oundvikligen till nästa punkt i rörigheten. Groove. Idag damp det ner i huvudet på mig som ett ton tegelsten. Jag ska vara där. Jag ska få skriva. Jag kan inte skriva! Hjälp! Var har jag fått det ifrån? Ack och ve! Skrik och panik. Ojojoj. 

(En parentes i sammanhanget skulle kunna vara det där slutbetyget som svävar i fara om jag inte får en giltig praktik. Det är bara det att jag aldrig varit en bra praktikant, vilket också känns lite jobbigt inför Groove måste jag säga. Vad i helvete har jag gett mig in på?) 

Sedan har vi boende. Sommaren är ingen fara, även om jag ogillar det kan jag ju faktiskt bo hos mamma. Och september är praktik och jag bor hos mormor. Men sedan. Sedan. Blir det Östersund och Dille och jag är så jävla hemlös. Blocket tillhandahåller ingenting jag har råd med, Östersundsbostäder verkar inte heller ha något tak att sätta över mitt huvud, och Ava som egentligen är det självklara alternativet behöver jag en rumskompis till om inte hyran ska bli astronomisk. Jag har råd att bo på Ava om jag varken äter eller åker buss, det är sant, men jag tror att jag måste göra båda delar om jag ska kunna gå i skolan.

Hästen. Sälja eller behålla? Helst hade jag velat åka till honom och känna efter. Då kommer det här med praktik in i bilden igen. Ska jag göra praktik nu hinner jag inte det. Hur ska jag kunna ta det beslutet utan att ens träffa söthästet? Saken är den att om jag kommer fram till att sälja honom är det ju en poäng om Mattis gör det. Hon har koll på de där grejerna, vilket sannerligen är mer än vad jag har. Samt att han slipper fara till Dille. Men vill jag sälja honom? Han kanske behövs som fast punkt under mitt sista år på Dille? Jag har inga svar. Alls. 

Men antagligen löser det sig. Jag misstänker starkt att det är så. Det brukar vara så.

Det var nog allt. Andra tankar och känslor kan få fortsätta vara bara inuti mig. De passar och trivs där. Vore synd att flytta på dem då. 

Nej, det var inte alls allt, jag vill säga att jag saknar Dillebarnen! Helt sinnessjukt mycket. Galet är det fortfarande är två månader kvar tills vi ses igen. Helt galet. 

Poke.