När jag ändå är inne på det där med "själv" och "ensam"
Ska vi inte ta och reda ut det? Skulle inte det kännas bra? Jo visst, klart att det skulle det. Alltså. Det är lätt att tro att "själv" och "ensam" har samma betydelse, men så är det alltså inte. Min goda vän A-K (även känd som Anna-Karin) brukar förtydliga detta med följande exempel:
Om du sitter i en bil och kör (förutsatt att du, till skillnad från vissa andra, har tagit körkort. Pik till mig själv) och du är den enda personen i bilen, då kör du ensam, men du kör också själv. Har du sällskap i bilen är du inte längre ensam, men du kör fortfarande själv (såvida inte någon passagerare lägger sig i och börjar tafsa på ratten eller så, vill säga). Solklart, eller?
Det är ett vanligt fel, och inte hela världen (inte ens jämförbart med särskrivning, till exempel). För att det inte ska kännas alltför tungt tänkte jag ge exempel på artister som inte har koll på det här. (Som sagt, det är en småsak och man behöver verkligen bry sig om ord för att orka bry sig.)
Exempel 1: Vapnet - Snart går du inte själv
Snart går du inte själv
Jag tvingar mig att välja någon bredvid dig
Exempel 2: Säkert! - Någon gång måste du bli själv
Det här vet du inte om
Men jag väntar på dig
Någon gång måste du bli själv
Och jag väntar på dig
Exempel 3: Fanns i mitt huvud men försvann innan jag hann skriva ned det. Men ni fattar grejen.
Känner ni mig vet ni också att jag tycker mycket om de här båda låtarna. Alltså är slutsatsen att det må vara fel, men det är inte hela världen. (Nu blev jag plötsligt osäker på om jag borde skriva det här. Men det får stå kvar, jag har ju inget liv att skriva om längre känns det som. Eller så vill jag inte skriva om allt.)
Poke från Anna Språkväktare (språkpolis, grammatikmormor, vad du vill...)