Plötsligt händer det inte igen, och du är ensam
Jag önskar att det var jag som hade kommit på meningen ovan men så är det tyvärr inte. Det är indiepopparna i i Vapnet (från Östersund!) som vet hur man säger det. Klockrent.
Lunchrast i åtta minuter till, sedan matkörning. Det är ganska lättsamt. I förmiddags var jag hos en bosnisk tant som inte kan så mycket svenska, men med gester och minspel kan vi ändå föra en konversation. Hon är så gullig. När man kommer placerar hon en i sin soffa och matar en med karameller, och när man går säger hon "tack" ungefär fem gånger. Vid sådana tillfällen är det ett roligt sommarjobb jag har. Men innan dess var det mindre trevliga hygiensysslor jag utförde, så jag anser att jag förtjänade den trevliga tanten.
Jag är inte nervös över att fara ("fara"! Så norrländskt av mig!) till pappa. Nej nej. Underligt förresten att den här arbetsdagen verkar gå så mycket fortare än de andra? Oj oj oj, jag är kanske lite nervös. Men det lönar sig inte att oroa sig, det vet jag mycket väl. Det är inte alltid vetskapen om ens fel gör det mer möjligt att rätta till dem, eller ens förebygga dem. Ofta kan man väl förebygga dem i och för sig. Nu är vi positiva.
Nej, vad äckligt fejk-hurtig jag låter. Ärligt talat: Jag är så orolig att jag har ont i magen och jag önskar att jag fick åka någon helt annanstans (långt bort). Dessutom anser jag att min oro är befogad, om än onödig.
Åh vad kul det här är att läsa, jag känner det. (Ironi.) Nu måste jag verkligen gå. Hejdå.
Lunchrast i åtta minuter till, sedan matkörning. Det är ganska lättsamt. I förmiddags var jag hos en bosnisk tant som inte kan så mycket svenska, men med gester och minspel kan vi ändå föra en konversation. Hon är så gullig. När man kommer placerar hon en i sin soffa och matar en med karameller, och när man går säger hon "tack" ungefär fem gånger. Vid sådana tillfällen är det ett roligt sommarjobb jag har. Men innan dess var det mindre trevliga hygiensysslor jag utförde, så jag anser att jag förtjänade den trevliga tanten.
Jag är inte nervös över att fara ("fara"! Så norrländskt av mig!) till pappa. Nej nej. Underligt förresten att den här arbetsdagen verkar gå så mycket fortare än de andra? Oj oj oj, jag är kanske lite nervös. Men det lönar sig inte att oroa sig, det vet jag mycket väl. Det är inte alltid vetskapen om ens fel gör det mer möjligt att rätta till dem, eller ens förebygga dem. Ofta kan man väl förebygga dem i och för sig. Nu är vi positiva.
Nej, vad äckligt fejk-hurtig jag låter. Ärligt talat: Jag är så orolig att jag har ont i magen och jag önskar att jag fick åka någon helt annanstans (långt bort). Dessutom anser jag att min oro är befogad, om än onödig.
Åh vad kul det här är att läsa, jag känner det. (Ironi.) Nu måste jag verkligen gå. Hejdå.
Kommentarer
Trackback
